PerBos Farmacihistoriska Sidor

Ingångssidan Svenska startsidan Ämnesmenyn "Artiklar" Bokdoft

Doften av gamla böcker

Farm. dr Håkan Tunón

Artikeln har tidigare publicerats i Farmacihistoriska Sällskapets tidskrift "Unicornis" nr 2 1997, och återges här med författarens uttryckliga tillstånd.

   Nu har det äntligen hänt! Österrikiska kemister har gjort analyser på lukten av papper från gamla böcker. Äntligen vet man vad det är rent kemiskt som böckerna ger ifrån sig. I en uppsats i en vetenskaplig tidskrift har man presenterat analyser från fyra gamla böcker.

   Böckerna som valdes ut för studien var publicerade 1779, 1922, 1933 och 1942 av tyska eller österrikiska förläggare. För att minska inblandningen av andra dofter än de från själva pappret så var de utvalda böckerna inte inbundna med läder.

Doften i "huvudrymden"

   Den teknik man har använt kallas head space (huvudrymd eller -volym). Då använder man sig av ett litet glasrör fyllt med aktivt kol som kopplas till en luftpump. Luktämnena sugs in i röret och fastnar på det aktiva kolet. När själva sugandet är över sköljer man kolet med diklormetan och sedan tas lösningsmedlet bort. Vetenskapsmännen placerade provtagningsröret nära intill olika böcker och pumpade sedan in 'atmosfären' alldeles i närheten av boken. Man pumpade i 220 timmar för varje bok. En professionell parfymerare fick sedan lukta på proverna och beskrev dem som 'torra', 'träiga', 'pappersaktiga', något dammigt, som gamla böcker. I artikeln står det inte om parfymeraren visste vilken sorts prov han luktade på.

Doften av cyklohexanol

   Dessa prover analyserades sedan med gaskromatografi-masspektrometri. Analyserna visade att proverna innehöll mer än sjuttio olika kolväten i varierande koncentrationer. De flesta förekom i mellan en halv och två procent. Olika cyklohexanolderivat var av störst vikt för lukten. Den torra träiga doften åstadkoms enligt uppsatsen av bl a p-t-butylcyklohexanol, 2,6-dimetylheptanol, 3,7-dimetyloktanol, p-etylfenol och 4-isopropylcyklohexanol. Medan den 'unkna instängda kamferaktiga' doften orsakas av exempelivs t-butylbensen, p-t-butylcyklohexanol, cyklohexylkarbinol, isoborneol, 4-isopropylcyklohexanol och alfa-pinen. Den karaktäristiska tonen av 'damm' och 'mögel' orsakas främst av 3-oktanol och 1-okten-3-ol, vilka för övrigt är huvudansvariga för doften av svamp. Utöver dessa tillkommer även olika alkoholer, högre kolväten, samt fettsyror och deras estrar.

Icke-animaliskt klister

   Författarna noterade också att man till böckerna även har använt vegetabiliska lim, vilket bl.a. kan förklara närvaron av bicykliska terpener (t ex alfa-pinen, kamfen och isoborneol), som utgör mer än 6 procent av innehållsämnena. Djurklister uteslöts eftersom proverna helt och hållet saknar aminer och heterocykliska föreningar som bildas när proteinerna och kollagenet i djurklistret bryts ned. De höga halterna av bl a 3-butyl-4-hydroxyanisol, bensylalkohol, anisol och vanillin beror på att lignin bryts ned vilket även ger den typiska gulfärgningen åt åldrande papper. Analysresultaten visade att det var bara den inbördes koncentrationen av de enskilda ämnena som skiljde mellan de olika böckerna; annars var de tämligen identiska. Nu har ni fått något att tänka på nästa gång ni luktar på gamla böcker. Vetenskapen vet vad det är som luktar!

Referens:

Buchbauer, G., Jirovetz, L., Wasicky, M. och Nikiforov, A.: On the Odour of Old Books. Journal of Pulp and Paper Science 21(11):J398-J400 (1995).

Till ämnesmenyn           Till startsidan.

Copyright © 1997-2000: Farm. dr Håkan Tunón, Inst. f. farmakognosi, BMC, Uppsala universitet. Ansvarig för denna sidas innehåll: Leg. apotekare Bo Ohlson, medlem i Farmacihistoriska Sällskapet.
Skapad 8 februari 2000. Senast uppdaterad: 12 mars 2000.