Svenska startsidan
Ämnesmenyn "Artiklar"
Sveriges farmakopéer
Ordet "farmakopé" kommer från grekiskans pharmakon (= (läke)ört; läkemedel; trolldryck, gift) + poiein (= göra, frambringa), och betyder alltså egentligen "att tillverka läkemedel".
Med tiden har betydelsen kommit att glida från själva handlingen till beskrivningen av hur handlingen skall utföras, och ordet avser idag en bok, som anger fastställda regler och metoder för framställning - numera också kvalitetskontroll - av läkemedel; i denna betydelse används det första gången i Antwerpen 1560 i boktiteln "Pharmacopoea in compendium redacta".
Den svenska farmakopén är den av högsta svenska hälsovårdsmyndighet utfärdade och av behörig instans (KM:t, regering) beslutade eller fastställda samling av definitioner, regler och kvalitetsnormer för läkemedelsubstanser och läkemedelsberedningar som skall tillämpas inom Sveriges jurisdiktion.
Som den första svenska farmakopén brukar anses Pharmacopoeja Holmiensis Galeno-Chymica... 1686; därefter följde Pharmacopoea Suecica Ed(itio) Prima (I) 1775, Ed. Secunda (II) 1779, Ed. Tertia (III) 1784, Ed. Quarta (IV) 1790, Ed. Quinta (V) 1817 (omtryck 1826) (extern), Ed. Sexta (VI) 1845, Ed. Septima (VII; den sista helt på latin) 1869 (extern) (omtryckt tre gånger, den sista 1888), Ed. VIII 1901, Ed. IX 1908 (extern), Ed. X 1925 och Ed. XI 1946.
Efter Ed. XI utarbetades ingen nationell, svensk farmakopé, eftersom Sverige 1948 anslöt sig till det nordiska samarbete som ledde till att Nordiska farmakopén (världens första transnationella!) sattes i kraft i Sverige 1 april 1965, och därefter (1975) till det samarbete inom Europarådet, som ledde till att första upplagan av den nu gällande Europeiska farmakopén sattes i kraft i Sverige 1 januari 1978. Senare har en andra upplaga utkommit 1980, en tredje 1997 och en fjärde 2002.
| Till ämnesmenyn |  |
Till startsidan. | |