PerBos Farmacihistoriska Sidor

Ingångssidan Svenska startsidan ─mnesmenyn "Artiklar" Vad gör ormen...

Vad gör ormen i skålen?

Av farm. dr h.c. Stig Ekström

Denna artikel bygger på ett föredrag vid Farmacevtisk årskongress 3 oktober 1972 och har tidigare publicerats i Svensk Farmaceutisk Tidskrift, vol. 72, sid. 908-911 (1972) samt i Farmacihistoriska Sällskapets första årsskrift (1973). Texten återges här med författarens uttryckliga tillstånd.

Hos de flesta folk har ormen sedan urminnes tider i folkfantasin och i sagorna spelat en betydande roll och tillskrivits övernaturliga egenskaper. Mycket har bidragit härtill, t.ex. vissa ormars oerhörda giftighet, lömskheten och snabbheten med vilken de kan dyka upp och försvinna, den spelande tungan, den glasartade blicken med vilken de kan hypnotisera sitt byte, hudömsningen, som gjort att de på vissa håll blivit en symbol för föryngring och pånyttfödelse, och deras intima förbindelse med jorden och marken, vilket sistnämnda väl varit orsaken till att ormen mycket tidigt blev symbol för jordanden.

Biblens straffdom

Från 1:a Mosebok känner vi till berättelsen om syndafallet och ormens delaktighet däri samt Guds straffdom över ormen: "Eftersom du har gjort detta, vare du förbannad bland alla djur, boskapsdjur och vilda djur. På din buk skall du gå, och stoft skall du äta i alla dina livsdagar. Och jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan, och mellan din säd och hennes säd. Denna skall söndertrampa ditt huvud och du skall stinga den i hälen." Denna hårda straffdom har helt visst bidragit till ormens "dåliga anseende" på många håll.

Även i 4:e Mosebok figurerar ormen, nämligen i berättelsen om hur Moses satte upp en kopparorm på en stång för att skydda Israels barn mot öknens giftiga ormar. (Jfr dock Folke Henschens intressanta artikel i Ronden nr 20/1972, "Kopparormen i öknen i ljuset av nya arkeologiska upptäckter".)
I egyptiska gravkamrar förekommer ofta ormhieroglyfer, genom vilka man avsåg att skydda den avlidne mot underjordens farliga ormar, och på samma sätt ansågs bilden av kobran med dess majestätiska halssköld, som den egyptiske farao bar på sin panna, tillförsäkra skydd för bäraren.

Zeus i ormgestalt

I det antika Grekland tycks man ha haft en annorlunda inställning till ormen, eftersom den här ofta blir en ledsagare till gudarna och ett attribut till dem. Det var också vanligt att gudarna förvandlade sig till en orm när de ville utföra något i hemlighet, och flera vackra votivstenar från antiken finns bevarade avbildande bl.a. Zeus i ormgestalt.

Eskulapormen

Den som framför allt fått ormen som attribut är Asklepios, läkekonstens gud. Hur detta kommer sig är väl inte så lätt att förklara, men det kan möjligen höra ihop med den mycket tidiga uppfattningen att ormen skulle vara djurens läkare.
I de åt Asklepios uppförda templen höll man heliga ormar, vilka uppfattades som inkarnationen av guden själv. När man skulle bygga ett nytt tempel åt Asklepios någonstans, överfördes läkeguden dit från templet i Epidauros - det förnämsta Asklepiostemplet - i form av en helig orm, och när Rom härjades av pesten år 293 f. Kr. försökte man rädda staden genom att föra dit en tempelorm från Grekland. Dessa ormar var man mycket aktsam om och matade dem varje månad med honungskakor. Om de åt av den bjudna födan betydde det lycka, men om de inte åt, kunde man förvänta sig allehanda olyckor.
I detta sammanhang kan nämnas att man inte är helt säker på vilken orm som skall ha varit de gamles Eskulaporm. (Eskulapios är som bekant romarnas namn på Asklepios.) Enligt Brehm kan det ha varit klättersnoken Coluber longissimus Laur., den fyrstrimmiga snoken Coluber leopardinus var. quadrilineata Pall. eller pilsnoken Zamenis gemonensis Laur. Samtliga förekommer i medelhavsområdet och blir 1-2 m långa.

Ormen och staven

Asklepios avbildas oftast med en orm ringlande kring staven som han håller i handen eller stöder sig på. Denna ormstav eller eskulapstav förekommer ibland ensam, t.ex. på mynt från de berömda eskulapstäderna Pergamon, Aigeai eller Kos, och den sistnämnda staden, som hade en mycket berömd läkarskola, hade en ormstav som sitt emblem. Denna ormstav har sedan som bekant blivit läkarnas speciella symbol.

Ormen och skålen

Asklepios hade en dotter, Hygieia, och hon var hälsans gudinna. Hon avbildas oftast med en skål i ena handen som hon sträcker fram mot en orm, som antingen ringlar sig kring hennes kropp eller arm, eller som kommer fram mot henne från något annat håll, och här har vi nu svaret på frågan vad ormen gör i skålen: jo, han äter, Hygieia matar honom. Som ovan nämndes ansågs det vara mycket viktigt att ormen åt när han blev bjuden, annars skulle olyckorna komma.
Så småningom började även Hygieias attribut, ormen och skålen, att avbildas ensamma, och de har ju sedan blivit apotekarnas speciella symbol. Det bör emellertid nämnas, att det inte föreligger någon strikt åtskillnad emllan läkare och apotekare vad gäller användningen av de två symbolerna, ormstaven och ormskålen. Den sistnämnda förekommer ofta i läkarsammanhang, och ormstaven finns bl.a. i Farmaceutiska Institutets Studenkårs märke, som ännu kan beundras på våra äldre apotekarmanschettknappar (Red:s not: artikeln skrevs före bildandet av Farmacevtiska fakulteten vid Uppsala universitet).
Även veterinärer och tandläkare använder ormen i sina symboler. Veterinärerna har ställt två ormstavar tillsammans i form av ett V, och tandläkarnas orm ringlar sig kring en s.k. tandnyckel. Detta instrument liknar ett T, och symbolen misstolkas ofta - även av yrkesutövarna - som en orm kring ett T som i "Tandläkare".

Den populära uppfattningen

Varifrån kommer då uppfattningen att ormen skulle drypa sitt etter i skålen?
En förklaring är väl episoden med Loke i vår gamla gudasaga. Han var som bekant orsak till Balders död, och som straff blev han fjättrad vid en klippa.
"Man tog en giftorm och hängde över hans huvud, så att den droppade sitt gift i hans ögon. Lokes hustru Sigyn står vid hans sida och håller en skål under ormens gap, men när skålen är full måste Sigyn gå bort och tömma den. Då faller etterdroppar i Lokes ögon. Han sliter i sina fjättrar, och jorden skakar. Så skall han ligga till Ragnarök."
Men den naturligaste förklaringen är väl helt enkelt den att när folk i allmänhet hör att apotekarna har ormen och skålen som symbol, så tror man att vi försöker samla upp ormens etter för att sedan använda det till något läkemedel, precis som när vi insamlar våra medicinalväxter. Och i viss mån har man ju rätt, eftersom man för framställning av serum tar vara på ormarnas gift genom att klämma ut det ur giftblåsorna och ta emot det i en bägare. Men det är liksom en annan historia!

Litteratur:

Bergman, Emanuel: Medicinska emblem och symboler, Stockholm 1941
Bibeln
Brehm: Djurens liv, Malmö 1930
Holländer, Eugen: Plastik und Medizin, Stuttgart 1912
Restrup, Ole: Oden och Tor, Stockholm 1955
Svensk Uppslagsbok, Malmö 1953

En utförlig översikt över "Ormen som symbol" lämnar den finske apotekaren Bengt Mattila i sin "Signatuurikirja / Apotekssignaturer / Tag-Labels at Pharmacies in Finland", sid. 81 - 95, Jyväskylä, 1997.
Webmasterns kommentar.

Till ämnesmenyn Till ämnesmenyn           Till startsidan. Till startsidan

Copyright © 1972, 1973, 2000: Stig Ekström. Ansvarig för denna sidas innehåll: Leg. apotekare Bo Ohlson, medlem i Farmacihistoriska Sällskapet.
Skapad 12 mars 2000. Senast uppdaterad 16 september 2004.