PerBos Farmacihistoriska Sidor

Ingångssidan Svenska startsidan Ämnesmenyn "Artiklar" Ett läkarrecept

Ett klassiskt läkarrecept.

Av apotekare Eric H. Flodmark

med en kort inledning av leg. apotekare Bo Ohlson

Receptet är sedan medeltiden läkarens (numera vanligen skriftliga eller elektroniska) instruktion till apoteket och patienten om läkemedlets art, mängd och användning, i gällande svensk lagstiftning torrt definierad som "Ett förordnande av läkemedel eller teknisk sprit för enskild användare utfärdat av behörig förskrivare."

Följande beskrivning av farmakokatagrafologin, d.v.s. konsten att avfatta ett läkemedelsrecept, sammanställd av framlidne apotekaren Eric H. Flodmark för prof. Malte Ljungdahls "Recepthandbok" (Gleerups, Lund, 1953), och som delvis ordagrant följer prof. Gerhard Bendz´ text i "Latin för medicinare" (Gleerups, Lund, 1952), återger det svenska läkarreceptets klassiska uppbyggnad.
Numera ersätts latinet i allt högre grad av nationalspråk och/eller engelska.
(Bo Ohlson)

"RECEPTET

Ett recept, formula magistralis (d.v.s. av egen komposition), består av följande delar:

(1) Invocatio, åkallandet (av Guds namn genom det gamla tecknet R = "i Guds namn", som senare skrevs Stunget R, en förkortning av ordet "Recipe" = "tag!").
(2) Praescriptio eller Ordinatio, förordning (angående ingredienser, mängder, ibland även ett och annat, som rör det inledande beredningssättet).
(3) Subscriptio, efterskrift (anvisning angående slutlig beredning till viss läkemedelsform, expediering, förpackning och dylikt).
(4) Signatura, signatur (anvisning för patienten, hur läkemedlet skall användas).
(5) Inscriptio, påskrift (datering och namnunderskrift av läkaren).
I punkterna 1 - 3 skrives allt på latin, i punkt 4 endast själva uppmaningen Signa, Signera! (förkortas S.) på latin, resten på svenska, i punkt 5 allt på svenska.
Praescriptio, förordningen, innehåller en eller flera av följande underavdelningar:

  1. Basis eller remedium cardinale = huvudsakligen verkande medel, huvudmedel.
  2. (Remedium) Adjuvans = hjälpande, medverkande medel.
  3. Vehiculum eller (remedium) Constituens = formgivande, konstituerande, utfyllande medel.
  4. (Remedium) Corrigens = smak- eller luktförbättrande medel.

    Recept av Paracelsus För att konkretisera det ovan anförda tjänar följande exempel:

    (1) Invocatio:Rec./G
    (2) Praescriptio:      a) Bromyli10
    b) Phenemali1,5
    c) Radicis glycyrrhizae et Extracti ad pilulas     q.s.
    (3) Subscriptio:M. f. pil.n:o C
    (4) Signatura:D.S. 1 - 3 piller dagligen.
    (5) Inscriptio:Malmö d. 14/10 1952
    N.N.
    (namnstämpel)
    leg. läkare
    Ordinerat för A.B.
     
    (1) Ordet Recipe! ("tag!") styr ett eller flera ackusativobjekt, nämligen viktsuppgiften (viktsuppgifterna). Den i receptet angivna mängden är en del av det ämne, som tages, och detta förklarar, att ämnets namn sättes i partitiv genitiv. Ingredienserna stå alltså i genitiv och viktsuppgifterna i ackusativ.
    (2) M. ( = Misce) f. ( = fiat) pilulae numero C ("Blanda! Varde piller till ett antal av 100 stycken!") Arabiska siffror användas om mängder, romerska om stycketal.
    (3) D. (da) är imperativ och betyder: "Giv!", "Lämna ut!".
    (4) S. ( = Signa) är imperativ och betyder: "signera!" d.v.s. förse med signatur, förse med (följande) anvisning till patienten.

    Ingrediensernas namn och ävenså anvisningarna om beredning etc. förkortas i regel på recepten. Man får dock vara på sin vakt så att förkortningarna ej drivas för långt. Så kan t.e.x. Ferr. betyda både Ferri (d.v.s. trevärt järn) och Ferrosi (d.v.s. tvåvärt järn) och Hydrargyr. kan betyda både Hydrargyri och Hydrargyrosi."

    (Eric H. Flodmark)

    BO:s not: Ordet "invocatio" har förvisso grundbetydelsen "åkallan" och skall enl. Liungman tidigare ha symboliserats på recepten genom ett s.k. invokationskors, "#", i sin tur avlett ur ett H-likt tecken, ‡ vridet 90°, med betydelsen "må det gagna", vilket sattes före Stunget R-tecknet och sedermera utelämnat/underförstått.
    Dilg & Jüttner antyder en mindre religiöst färgad betydelse:
    "II. Die Invocatio oder „Anrufung” besteht aus dem - ... - einleitenden Imperativ Rp., d.h. Recipe = Nimm! Dabei folgt - grammatikalisch gesehen - zunächst die jeweilige Mengenangabe und hierauf das gewünschte Arzeimittel, das deshalb im Genitiv anzugeben ist (z.B. Nimm 50 Gramm der Kamillenblüten, also: Rp. Florum Chamomillae 50,0 [grammata quinquaginta])."
    Här kan man alltså se farmaceuten som den anropade eller "åkallade".

    Referenser:

    Till ämnesmenyn           Till startsidan.
    Copyright © 1999-2002: Per Boström, Bo Ohlson. Ansvarig för denna sidas innehåll: Leg. apot. Bo Ohlson, medlem i Farmacihistoriska Sällskapet.
    Skapad den 11 februari 2000. Senast uppdaterad: 21 augusti 2002.