Svenska startsidan
Ämnesmenyn "Frågor och svar"
Fråga "Herbe des magiciens"
"Herbe des magiciens" (ordagrant = "magikernas ört") var en av många franska benämningar på spikklubba, Datu´ra stramo´nium L. (Solana´ceae); andra namn var "herbe aux sorciers" (= "trollkarlarnas ört") och "herbe" el. "pomme du diable" (= "djävulens ört" el. "äpple").
Alla dessa namn hänger samman med spikklubbans innehåll av sinnespåverkande alkaloider som atropin, hyoscyamin och skopolamin (hyoscin), vars verkningar varit välkända sedan antiken och har utnyttjats såväl för seriösa (t.ex. medicinsk smärtlindring) som mer tvivelaktiga ändamål (t.ex. hönsstöld). Under 1900-talets första hälft användes spikklubbeblad främst för att lindra astmaanfall, varvid patienten andades in röken från speciella rökpulver eller cigarretter, innehållande bl.a. spikklubbeblad (ett exempel ur en finsk kompositionsbok från 1929 visas av apotekare Bengt Mattila på apoteket Svanen i Helsingfors).
Till spikklubbans släktingar hör - förutom nyttoväxter som potatis, tomat, paprika, aubergine och (nåja!) tobak - en rad andra växter med trolldomsaura, såsom nattskatta, besksöta, bolmört och - den kanske mest beryktade - alruna.
Mycket tyder på att de salvor, som häxor enligt centraleuropeisk tradition förde med sig i sina smörjhorn, skulle ha innehållit extrakt av dessa växter.
På grund av spikklubbebladens formlikhet med ätliga mållors (Chenopo´dium-arter, t.ex. Ch. rubrum, rödmålla, här till höger, som kan växa i ungefär samma miljöer) lär oavsiktliga förgiftningar inte ha varit helt ovanliga, vilket naturligtvis bidragit till växtens solkiga rykte.
Litteratur:
| Till ämnesmenyn |  |
Till startsidan. | |