Fråga om "Injektioner" - PerBos Farmacihistoriska Sidor

PerBos Farmacihistoriska Sidor

Ingångssidan

Svenska startsidan

Ämnesmenyn "Frågor och svar"

Fråga "Injektioner förr"

Om injektioner förr.

F:

Tillsammans med en kollega har jag forskat i läkemedelsanvändningen vid ett Stockholms-sjukhus omkring 1880. I patientjournalerna hittar vi ibland noteringar om att man har givit "varma inj." (liksom "ljumma inj." och "kalla inj."). Detta stämmer inte med nutidens sätt att spruta in injektionsvätskor. Betydde "inj." något annat för 120 år sedan?
("Gunilla")

S:

Begreppet "injektion" uppfattades i en vidare betydelse i slutet av 1800-talet än idag. I en tysk ordbok från 1893 definieras det som "insprutning medelst en spruta i naturliga, utåt öppna slemhinnehåligheter eller -kanaler, i synnerhet i urinröret och blåsan och i slidan. I vidare bemärkelse förstås därmed också insprutningar i serösa hålrum eller cystor, abcesser, svulster, fistlar, i underhudens vävnad, i blodkärlssystemet och i olika organs och sjukliga nybildningars parenkym".

Det övergripande begreppet delades sedan in i undergrupper, av vilka vi idag känner igen t.ex. subkutana och intravenösa injektioner, men måhända står mer främmande för "irrigation" (eg. = "bevattning", duschning) och "hypodermoklys" (insprutning av större vätskemängder under huden).

Administreringsformen hade fått ett uppsving genom fransmännen Pravaz´ och Luers konstruktion och vidareutveckling omkr. 1852 av injektionssprutan sådan vi känner den idag.

Vätskorna kunde innehålla aktiva beståndsdelar av högst skiftande karaktär och utgjordes mestadels av vattenlösningar, men även olja, alkohol, glycerol och eter kunde förekomma som lösningsmedel. Till de pikantare inslagen hör notisen, att "som vehikel [för spolvätskor till urinröret] tjänar vanligen vatten, mer sällan rödvin".

Referens:
Brestowski, A.: "Handwörterbuch der Pharmacie", Wilh. Braunmüller Verl., Wien/Leipzig, 1893.

Till ämnesmenyn

Till startsidan.