PerBos Farmacihistoriska Sidor
Ingångssidan
Svenska startsidan
Ämnesmenyn "Frågor och svar"
Fråga "Nitroglycerin"
Hur länge har nitroglycerin använts som hjärtmedicin?
F:
I mitt arbete har jag fått frågan från en författare hur länge nitroglycerin har använts som hjärtmedicin, och om det är samma sorts nitroglycerin som används i dynamit. Jag trodde det skulle vara enkelt att hitta svaren, men nu behöver jag lite hjälp - själv har jag spårat den tillbaka till Svenska farmakopén av 1925 (Ed. X).
("Inger")
S:
Du har så rätt - nitroglycerin, eller glyceryltrinitrat, dyker för första gången upp i en svensk farmakopé i form av en 1%-ig spritlösning 1925, men dess användning bl.a. vid angina pectoris omnämns av Lindgren redan 1918.
Redan när han som förste kemist syntetiserade ämnet 1846 konstaterade italienaren Ascanio Sobrero att det hade påtagliga, farmakologiska effekter (huvudvärken vid överdosering) och Constantin Hering undersökte effekterna av nitroglycerin bl.a. på pulsfrekvensen 1853, men det var inte förrän William Murrell vid Westminster Hospital i London avrapporterade ett par års experiment på sig själv och frivilliga i Lancet 1879 som det fick allmän spridning vid behandling av angina.
Det är intressant att notera, att den första svenska rapporten om nitroglycerinförgiftning publicerades av A.W. Bergqvist i tidskriften Æsculap redan 1866, alltså bara två år efter grundandet av Alfred Nobels företag Nitroglycerin AB (och samma år som Nobel uppfann gurdynamiten).
Sneader har lämnat en detaljerad och väldokumenterad, Johansson en livfull och mindre dokumenterad redogörelse för skeendena.
Den första observationen av en organisk nitroförenings - amylnitrit - medicinska potential rapporterades annars i Lancet den 27 juli 1867 av T. Lauder Brunton (vilket Murrell kände väl till), men då dess effekt är alltför kortvarig fick den ingen större betydelse för anginabehandling. Efter nitroglycerinets introduktion skulle det sedan dröja till 1960-talet innan ytterligare anginaläkemedel forskades fram: betablockarna, kalciumkanalblockare, ACE-hämmare och - även om det kom att bli uppskattat och marknadsfört för en sin framträdande biverkning - sildenafil, mest känt under Pfizers varumärke Viagra.
Det faktum, att det verkligen handlar om det ryktbara sprängämnet ansågs kunna oroa patienterna, varför diverse alternativa benämningar lanserades, såsom "glonoin", "angioneurosin" och "trinitrin".
Som kuriosum kan slutligen nämnas, att såväl de båda upplagor av den Svenska farmakopén som tog upp någon nitroglycerinberedning som den Nordiska farmakopén föreskriver en liten provdetonation som ett moment för att säkerställa medlets identitet.
Förf. (BO) vill framföra sitt tack till kollegan Gunnar Lundberg för hans litteraturtips.
Referenser:
- anon.: Pharmacopoea Svecica (Svenska farmakopén), Ed.VII (1888), Ed. VIII (1901), Ed. IX (1908), Ed. X (1925), Ed. XI (1946) inkl. supplement.
- anon.: Pharmacopoea Nordica (Nordiska farmakopén), 1964.
- Johansson, Bengt W.: Hjärtat - Inblickar i svensk cardiologihistoria, sid. 129f. Historiska media, Lund, 1997. ISBN 9188930165.
- Lavie, Carl J., Legwold, Gary: "Coronary heart disease - From early defeats to current victories, the battle continues", Postgraduate Medicine, vol. 102, No. 2 (Aug 1997).
- Lindgren, John: Läkemedelsnamn. Ordförklaring och historik, del I, sid. 97, Gleerups, Lund, 1918.
- Nuhn, Peter (Inst. f. Pharmazeutische Chemie, Martin-Luther-Universität, Halle/Saale): "Von der Volksmedizin zum Drug Design", Pharmazeutische Zeitung, vol. 147, nr 1/2, sid. 10 - 15 (10 januari 2002).
- Sneader, Walter (Dept. of Pharmaceutical Sciences, Univ. of Strathclyde, Glasgow, UK): Drug prototypes and their exploitation, p. 717f, John Wiley & Sons, Chichester/New York/Brisbane/Toronto/Singapore, 1996. ISBN 0471948470.
Copyright© 1999-2011: Per Boström, Bo Ohlson. Ansvarig för denna sidas innehåll: Leg. apotekare Bo Ohlson, medlem i Farmacihistoriska Sällskapet.
Skapad den 9 juli 2003. Senast uppdaterad den 20 april 2011.
