PerBos Farmacihistoriska Sidor

Ingångssidan Svenska startsidan ─mnesmenyn "Frågor och svar" Fråga "Sabadillättika"

Om sabadillättika

F:

När slutade man använda sabadillättika som lusmedel i Sverige?
("Mia")

S:

Fröna av liljeväxten Schoenocaulon officinale A.GRAY var ett av de nya läkemedel som kom till Europa efter Columbi återupptäckt av Amerika i slutet av 1400-talet, men det skulle dröja ända in på 1700-talet innan de började användas mot löss och annan ohyra (t.ex. belagt för franska kapucinermunkar 1726)1. De togs upp i de fyra första utgåvorna av den svenska farmakopén (1775 - 1790)2 och i de svenska apotekstaxorna fr.o.m. 1777, försvann ur farmakopén i och med Ed. V (1817), för att återinföras i Ed. X (1925) och Ed. XI (1946) och slutgiltigt utgå vid ikraftsättandet av den Nordiska farmakopén i Sverige 1964.

Som medel mot ohyra användes fröna i form av pulver, salva eller tinktur (spritutdrag), men allra mest som sabadillättika, ett utdrag av 1 del frö i 9 delar av en utspädd sprit-/ättikablandning.

Den förändrade synen på sabadillberedningarnas värde kring förra sekelskiftet kan avläsas i Nordisk familjeboks upplagor 18903a, där de beskrivs som något förlegat, resp. 19163b ("Uggleupplagan"), där deras praktiska användning beskrivs utförligt.

Sabadillättikan nämndes som ett alternativ vid behandling av pediculosis capitis (huvudlöss) ännu i med.dr Malte Ljungdahls klassiska "Recepthandbok" 19534, däremot inte längre i 3:dje upplagan av "Pharmaconomia svecica" 19565, vid vars första redaktionssammanträde dr Ljungdahl (d. 1957) f.ö. deltog.

Tillverkningen av sabadillättika på svenska apotek förefaller dock ha fortsatt ytterligare ett antal år, vilket bl.a. antyds av att Apotekens Kontrollaboratorium vid sin kvalitetskontroll godkände ett sista sabadillfröparti om 100 kg den 24 maj 19656. Ungefär vid denna tid torde emellertid preparatet helt ha förlorat sin betydelse; hovapotekare Gunnar Krook nämner det inte i sin förteckning "Läkemedelsnamn" 19687.

I sammanhanget kan det vara intressant att fundera över DDT-preparatens eventuella roll för sabadillberedningarnas nedgång.
DDT:s insekticida egenskaper hade observerats 1939, och det användes f.f.g. medicinskt i stor skala för bekämpning av klädlöss i samband med en fläcktyfusepidemi i Neapel 1943 - 19448.
Redan den 16 november 1945 lämnades en ansökan om läkemedelsregistrering för DDT-preparatet Tenutex liniment in till Medicinalstyrelsen9; den bifölls den 22 maj 1947. Tenutex-linimentet fanns sedan kvar, dock sedermera med förändrad sammansättning, t.o.m. juni 1987.
Sabadill- och DDT-preparat användes alltså parallellt i ett par decennier, varvid dock är att notera, att deras användning skilde sig åt: sabadillättika främst mot huvudlöss, Tenutex främst (men ingalunda uteslutande!) mot flatlöss.

Referenser:
1 Läkemedelsnamn - Ordförklaring och historik, av: Lindgren, John; Gentz, Lauritz. Faksmilutgåva av originalet från 1918/1927, sid. II:194, Apotekarsocieteten, Stockholm, 1986. ISBN 918627418X.
2 Pharmacopoea Suecica (Svenska farmakopén), Ed. I - XI (1775 - 1946), samt Pharmacopoea Nordica (Nordiska farmkopén), 1963.
3a Nordisk familjebok, bd 14, sp.293, Stockholm, 1890 (extern; notis av prof. Oskar Theodor Sandahl)
3b Nordisk familjebok, bd 24, sp.241, Stockholm, 1916 (extern; notis av prof:na Carl Gustaf Santesson och N.G. Lagerheim)
4 Recepthandbok: På grundval av de nordiska ländernas farmakopéer, 3.e uppl., av: Ljungdahl, Malte; Östberg, Karin; Flodmark, Eric. Gleerups, Lund, 1953.
5 Pharmaconomia svecica (Ed. III): Handledning i läkemedlens användning för läkare och medicine studerande, av: 1953 års Farmakonomikommitté. Kungl. Medicinalstyrelsen/A.B. Nordiska Bokhandelns Förlag, Stockholm, 1956.
6 Privat meddelande.
7 Läkemedelsnamn 1968: samling av namn på ej receptbelagda läkemedel m.m. med anvisning om märkning, av: Krook, Gunnar. Apotekens Informationsavdelning, Stockholm, 1968.
8 Bonniers lexikon, bd 3, sp. 816. Albert Bonniers förlag, Stockholm, 1966.
9 SWEDIS Drug database, Läkemedelsverket, Uppsala, 2004.

Till ämnesmenyn Till ämnesmenyn           Till startsidan. Till startsidan

Copyright© 1999-2011: Per Boström, Bo Ohlson. Ansvarig för denna sidas innehåll: Leg. apotekare Bo Ohlson, medlem i Farmacihistoriska Sällskapet.
Skapad den 15 februari 2004. Senast uppdaterad den 20 april 2011.