PerBos Farmacihistoriska Sidor

Ingångssidan Svenska startsidan Ämnesmenyn "Frågor och svar" Fråga "Ung(uentum) althæae"
Receptet presenteras enbart för att illustrera en historisk företeelse. Att det visas här skall inte tolkas som någon rekommendation till användning i något som helst sammanhang.
Eventuella hälsoproblem hänvisas till läkare eller apotek.
Ingredienserna kan vara skadliga för människor eller djur.
Vi avråder därför helt från varje försök att använda den beskrivna beredningen.

Om Alteasalva

F:

Jag har fått ett gammalt apotekskrus med inskriptionen "Ung. althæae". Vad var det?
("Janne")

S:

Inskriptionens latinska förkortning betyder "Unguentum althæae" = althæa- eller malvasalva. Utan närmare kunskap om krusets ålder och urpsrung är det omöjligt att ge ett säkert svar rörande salvans sammansättning, eftersom flera kompositioner förekommit på olika håll genom tiderna. Den sista varianten som förekom i Sverige var den "Alteasalva för djur", som beskrevs i Apotekens Formelsamling 1960 ("AF 60").
AF:s produktbeskrivning lyder så:

I:
Semen fœni gręci (pulver nr 20)16 g
Semen lini20 g
Radix althęae (sikt nr 2)60 6
Aqua destillataq. s.
II:
Cera flava80 g
Adeps suillus stabilisatus720 g
III:
Benzoe (sikt nr 3)16 g
Rhizoma curcumæ (pulver nr 30)16 g
Natrii sulfas siccatus40 g
"Av I. beredes 600 g dekokt, som försättes med de smälta beståndsdelarna under II. Den erhållna blandningen uppvärmes på vattenbad under omröring, till dess vattnet avdunstat. Därefter tillsättes III. och blandningen digereras under en halv timme, varpå salvan silas."

Kommentar

Ingredienser under I: Samtliga är slemdroger, d.v.s. växtdelar, som innehåller ämnen som ger tjockflytande, m.e.m. klara lösningar med vatten (här: Aqua destillata = destillerat vatten). Dekokter gör man genom att blanda de fasta ingredienserna med kokande vatten och sedan hålla blandningen i kokande vattenbad i 30 min. innan den silas.

Ingredienser under II:

Ingredienser under III: Salvbasen utgörs av vax-isterblandningen (II). Salvan, som blir mycket fet, görs helt vattenfri genom att vattnet först avdunstas så långt det går på vattenbad, varefter eventuella vattenrester absorberas av det torkade natriumsulfatet (ett vanligt torkmedel i kemisammanhang, olösligt i fett), som silas ifrån i sista arbetsmomentet.

Salvan kan möjligen ha varit svagt antiseptisk, rimligtvis lenande och skyddande på irriterad hud (men kladdig, och eventuellt allergiframkallande!).

Till ämnesmenyn Till ämnesmenyn           Till startsidan. Till startsidan

Copyright© 1999-2011: Per Boström, Bo Ohlson. Ansvarig för denna sidas innehåll: Leg. apotekare Bo Ohlson, medlem i Farmacihistoriska Sällskapet.
Skapad den 19 mars 2001. Senast uppdaterad den 10 april 2011.