PerBos Farmacihistoriska Sidor

Ingångssidan Svenska startsidan Ämnesmenyn "Månadens recept" Recept "Senapsdeg"
Recepten i denna samling presenteras enbart för att illustrera historiska företeelser. Att de visas här skall inte tolkas som någon rekommendation till användning i något som helst sammanhang.
Eventuella hälsoproblem hänvisas till läkare eller apotek.
Ingredienserna är i vissa fall giftiga eller på annat sätt skadliga för människor, djur eller miljö.
Vi avråder därför helt från varje försök att framställa eller använda de beskrivna beredningarna.

Senapsdeg

Svartsenap Att olika sorters senap innehåller vävnadsretande ämnen har varit bekant sedan urminnes tider; olika yttringar härav finns beskrivna t.ex. av grek-romaren Pedanius Dioskorides och romaren Aulus Cornelius Celsus (båda första årh. CE). Läkekonstens senapsberedningar har framför allt kommit att appliceras utvärtes (i motsats till kokkonstens) som "deriverande" medel, d.v.s. medel, som genom sin verkan avleder det onda (eller åtminstone patientens uppmärksamhet) från det sjuka stället.

Carl von Linné (1707 - 1778) ansåg att fröna av svartsenap, Bra´ssica ni´gra (L.) W.D.J. KOCH (= Melanosina´pis commu´nis K.F. SCHIMP. & SPENN. = Sina´pis ni´gra L., fam. Brassica´ceae), hade en stimulerande och urindrivande verkan, samt att de vore ett verksamt afrodisiakum och antiskorbutikum (medel mot skörbjugg). Dessutom rekommenderade han dem utvärtes som hudretande medel. Denna senare användning uppmärksammades allt mer, och i Svenska farmakopéns sjätte upplaga (1845) beskrevs dels Stark senapsdeg, Catapla´sma sinapi´num for´tius, dels Mild senapsdeg, Cataplasma sinapinum mi´tius.

Beredningen av den förra beskrevs så:

"Rec. Sina´pis ni´græ se´minum pulveratorum quantum placet,
Aquæ destilla´tæ quantum satis,
ut fiat cataplasma mollioris consistentiæ, quod in vase vitreo, orificio amplo, epistomio vitreo claudendo, servandum est, ut promptum habeatur."
d.v.s.
"Tag önskvärd mängd pulvriserade svartsenapsfrön,
så mycket destillerat vatten som erfordras
och gör härav ett grötomslag av degaktig konsistens, som genast lämnas ut i ett vidhalsat glaskärl som skall förslutas med en glaspropp."

Detta grötomslag begagnades enligt BERLIN för att starkt "irritera huden vid algier, spasmer, konvulsioner, åtskilliga laesioner av viktige organer, särdelses hjernans och bröstkavitetens, asthma, croup o.s.v.".

Den senare, milda, varianten framställdes sålunda:

"Rec. Seca´lis fari´næ unciam unam,
Sinapis nigræ seminum pulveratorum uncias tres,
Aquæ destillatæ quantum satis,
ut fiat cataplasma mollioris consistentiæ.
Paratur ex tempore",
d.v.s.
"Tag ett uns rågmjöl,
tre uns pulvriserade svartsenapsfrön,
så mycket destillerat vatten som erfordras,
och gör härav ett grötomslag av degaktig konsistens.
Beredes för tillfället",

och brukades i de fall, då en hastig verkan inte ansågs behövlig.

Senapsdegarna blev inte långlivade i de svenska farmakopéerna - redan i den åttonde upplagan (1901) hade de ersatts av senapspapper.

Referenser:
Lindgren, John; Gentz, Lauritz: Läkemedelsnamn, sid. II:216-217, (faksimilutgåva av original från 1918 - 1927), Svensk Farmaceutisk Tidskrifts Förlags AB/Realtryck, Stockholm, 1986. ISBN 918627418X.
anon.: Pharmacopoea Svecica (Svenska farmakopén), ed. VI (1845), VII (1869 - 1888) (extern), VIII (1901), samtliga Stockholm.
Anderberg, Arne (sidansvarig): Den virtuella floran - Svartsenap (extern), ver. 2002-03-11, kl. 15:38.

Till ämnesmenyn Till ämnesmenyn           Till startsidan. Till startsidan
Copyright© 2002 - 2005: Per Boström, Bo Ohlson. Ansvarig för denna sidas innehåll: Leg. apotekare Bo Ohlson, medlem i Farmacihistoriska Sällskapet.
Skapad den 9 mars 2002. Senast uppdaterad den 7 februari 2005.