Blyplåster är kemiskt sett en tvål, d.v.s. ett metallsalt av en eller flera fettsyror, i detta fall blysalterna av de fettsyror, som ingår i olivolja. Följande beskrivning av framställningen är hämtad ur Svenska Farmakopén Editio XI (1946):
"Plumbi oxidum (pulver nr 40).................................1000 g
Blyoxiden, utriven med något vatten, upphettas med olivoljan vid sakta eld under ständig omröring och upprepad tillsats av mindre mängder kokhett vatten, till dess plåsterbildningen är fullbordad. Det ännu varma plåstret befrias från glycerin genom knådning med vatten.
Oleum olivae............................................................2000 g
Aqua destillata.............................så mycket som erfordras
Blyplåster är, nyberett, gråvitt och blir under förvaring något mörkare i den yttre delen..."
Vid upphettningen i plåsterskopan kommer fettet (olivoljan), som ju är en ester av glycerol och fettsyror, att spjälkas (hydrolyseras) i sina beståndsdelar, och den basiska blyoxiden kommer att bilda salter med de frigjorda syrorna.
Tvättvattnet smakar sött av glycerolen, vilket Carl Wilhelm Scheele lade märke till och började fundera över 1783 - så upptäckte han glycerolen!
Blyplåstret utgjorde ett halvfabrikat, i vilket man kunde dispergera andra, aktiva läkemedelssubstanser. Den färdiga plåstermassan kunde sedan bredas ut på lämpligt underlag, t.ex. linneväv, varvid "där ej annorlunda föreskrives, på en yta av 100 cm2 anbringas omkring 8 g plåster".
Till ämnesmenyn | Till startsidan. |