PerBos Farmacihistoriska Sidor

Ingångssidan Svenska startsidan Ämnesmenyn "Redskap" Perkolator

Vad är en perkolator?

av leg. apot. Bo Ohlson

Stengodsperkolator i träställning. H=135 cm. HK Apoteket AB (Nacka). Foto: Bo Ohlson Stengodsperkolator i genomskärning, enl. Hagers 'Handbuch...'. På apoteken har genom tiderna flera olika metoder använts för att framställa utdrag, extrakt, av droger, d.v.s. torkade växtdelar. Dessa extrakt har sedan använts som läkemedel. Utdrag som använts oblandade är t.ex. örttéer, ibland också infusioner och dekokter. Oftare har dock extrakten använts som halvfabrikat tillsammans med andra innehållsämnen vid beredning av sammansatta läkemedel.

En av de använda extraktionsmetoderna var perkolering, och det redskap som används kallas perkolator. Perkolatorerna tillverkades i början av tenn eller förtennt koppar, men, som det påpekas av Arvid Blomquist i Svensk pharmaceutisk tidskrift (vol. 5, sid. 360, 1902), så "har det visat sig att metalldelarna, särskildt kranar och skrufförbindelser, å dessa perkolatorer angripits af i drogerna ofta befintliga organiska syror", och man föreskrev därför i Svenska farmakopén Ed. VIII (1901) att de skulle förfärdigas av glas, porslin eller stengods (mot mitten av seklet också rostfritt stål). Perkolering definieras i Nordiska farmakopén (1964) som "behandling av findelad drog med ett lösningsmedel så, att detta ständigt tillsättes, och utdraget (perkolatet) ständigt frånskiljes". Eftersom lösningsmedel, som mättats med drogens innehållsämnen ersätts med rent lösningsmedel blir extraktionen fullständigare än vid maceration.

Arbetsprocessen tar flera dygn i anspråk: Först skall "den på angivet sätt pulvriserade drogen fuktas" med ungefär halva sin vikt av det föreskrivna lösningsmedlet och blandningen lämnas att vila under några timmar. Därefter överförs den "i en av glas, porslin, stengods eller rostfritt stål förfärdigad perkolator", där den packas så att inga luftfyllda håligheter finns i massan. Massan täcks med filtrerpapper, silduk eller en fast sil (jfr genomskärningen), varefter så mycket lösningsmedel hälls på, att det täcker massan när vätska börjar droppa från perkolatorns avloppsrör. Röret stängs och perkolatorn lämnas att vila 2 dygn. Härefter vidtar den egentliga perkoleringen: avloppsröret öppnas så mycket, att ca 1 mL lösningsmedel per kilogram torr drog varje minut rinner genom perkolatorn. Hela tiden tillförs nytt lösningsmedel, så att massan hålls täckt av vätska. "Perkoleringen avslutas, då drogen är extraherad". Till sist bearbetas de genomrunna vätskefraktionerna, t.ex. genom indunstning, så att den slutliga mängden extrakt motsvarar den invägda mängden torr drog.

Litteratur:

Till ämnesmenyn Till ämnesmenyn           Till startsidan. Till startsidan

Copyright© 1999-2011: Per Boström, Bo Ohlson. Ansvarig för denna sidas innehåll: Leg, apotekare Bo Ohlson, medlem i Farmacihistoriska Sällskapet.
Skapad 2 april 2000. Uppdaterad den 26 april 2011.