PerBos Farmacihistoriska Sidor

Ingångssidan Svenska startsidan Ämnesmenyn "Redskap" Pinnen

Pinnen inom den galeniska farmacin

Pinnen är ett av den galeniska farmacins äldsta tekniska hjälpmedel och har därför fortfarande en oerhört stor betydelse. Enligt den gamla definitionen skall en pinne utgöras av en med två ändar försedd förlängning av trä eller annat lämpligt material, som, om annat icke föreskrives, skall vara tillräckligt motståndskraftigt mot mekanisk nötning. Detta skall här något kommenteras. Främst bör framhållas att definitionens formulering självfallet är av tämligen underordnad betydelse. Noteras bör egentligen endast att pinnen skall utgöras av en med två ändar försedd förlängning av trä eller annat lämpligt material, som, om annat icke föreskrives, skall vara tillräckligt motståndskraftigt mot mekanisk nötning.

Maltes Pinne. Exempel på Farmaceutisk Pinne, tillverkad och exklusivt använd av Malte Andersson, anställd 1926 - 1976 vid AB Leo. Numera utställd på Leo Nostalgicus.

Träslaget i pinnarna har under årens lopp varierat. Sålunda berättas t. ex. att Galenos lät tillverka sina av rött sandelträ som han importerade från Libanon. Här på institutet användes uteslutande tallpinnar och detta material anses numera allmänt vara det förnämsta. För att personalen ska kunna beredas någon form av sysselsättning tillverkas pinnarna f.ö framförallt i vårt land på de galeniska laboratorierna av flaggstänger och gamla telefonstolpar som hyvlas och svarvas till lagom storlek.

Pinnarna har främst använts inom blandningsarbetet och härvid har åtskilliga problem av teknisk och farmacevtisk art måst lösas. Många undersökningar inom området har även publicerats och för en översikt av litteraturen hänvisas till C. Africanus, J. of Fi. Cap. A. Us., 12 267 (1075). Här skall endast framhållas betydelsen av materialets indifferens. Pinnarna får naturligtvis inte adsorbera läkemedelssubstanser eller påverka beredningens hållbarhet genom pH-förskjutningar e.d. Den senare effekten uppträder ofta vid för hastig omröring, varvid pH:t förskjuts utåt kanterna och kan fastna högt upp på kärlets väggar.
Det uppstår emellertid under den dagliga rutinen på laboratorierna åtskilliga andra mer eller mindre tillfälliga användningsmöjligheter för pinnarna. De kan således läggas under dörrar som ska hållas öppna för vädring av lokalerna, användas till nedpetning av rullgardiner som hakat upp sig i de rum som används för framställning av beredningar som ska förvaras i skydd för ljuset och i synnerhet i recepturarbetet för att peta fram piller som ramlat ned på golvet och rullat under skåp o.d. Dessutom är det ju sedan länge känt att man kan äta med pinnar om man tvingas kinesa hos någon laboratoriekollega som gjort slut på sina gafflar.

Säkerligen är det många frågor i samband med dylika användningsområden som hittills inte tillräckligt beaktats och vidare undersökningar är därför önskvärda. Frågan är bara vem som ska göra dem. Ett icke föraktligt tillvägagångssätt är ju förstås att närmare ta del av de rön som gjorts av forskningen inom försvaret, där ju räkning av pinnar utgjort den huvudsakliga verksamheten under åtskilliga generationer. Det har dessutom påpekats att den galeniska vetenskapen heller inte bör förbigå de erfarenheter karamellindustrin vunnit under sitt långa arbete med slickepinnar.
Här i Norden är det dock främst i Danmark som pinnen utvecklats till det användbara redskap den idag är, och den huvudsakliga förtjänsten av detta har den sammanslutning som i detta land haft nästan lika stor betydelse för farmacins utveckling som Apotekarsocieteten i Sverige. Något av den vikt danskarna lägger vid föremålet framgår även av det faktum att svåra frågor om pinnen förekommit vid de senaste 20 årens samtliga skriftliga tentamina i ämnet.

Theophrastus Bombastus

Till ämnesmenyn

Till startsidan.