PerBos Farmacihistoriska Sidor

Ingångssidan Svenska startsidan Ämnesmenyn "Redskap" Suppositorieapparater

Om suppositorieapparater

Suppositorier (stolpiller) definieras i Svenska farmakopén Ed. X (1925) som "till införande i vissa naturliga kroppsöppningar avsedda fasta beredningar, som vanligen hava konisk, äggformig eller sfärisk form.
   Såvida icke annorlunda begäres, skola suppositorier beredas med en grundmassa av kakaofett med eller utan tillsats av litet lanolin, ricinolja, olivolja eller gult vax; de övriga beståndsdelarna blandas omsorgsfullt med grundmassan, och av blandningen utrullas eller pressas suppositorier i form av koner eller spetskulor, som hava en längd av 2-4 cm och en vikt av 1-3 gr."

För att underlätta den hantverksmässiga tillverkningen har en rad apparater sett dagens ljus. Här presenteras några som förekommit på svenska apotek:

Kummers apparat

Suppositorieapparater enl. Kummer, ur f:a Axel Kistners katalog 1933 Till vänster visas två versioner (det fanns tre) av Kummers suppositorieapparat, som var försedd med lösa formar för spetsarna, eller för tillverkning av sfäriska piller. Till höger visas ett exempel på hur apparaten kunde ta sig ut i verkligheten. Suppositorieapparat enl. Kummer. Privat ägo. Foto: Bo Ohlson
Patentritningen till Lundströms suppositorieapparat.

Lundströms apparat (1903)

   Kummers apparat var skäligen orationell, eftersom man bara kunde göra ett stolpiller åt gången, och åtskillig tankemöda lades ned på att konstruera apparater för samtidig tillverkning av flera piller. En av de första svenska apparaterna konstruerades och patenterades av C.E. Lundström på apoteket Ugglan i Stockholm. Den presenterades så här i Svensk pharmaceutisk tidskrift, vol. 7, sid. 38 - 39 (1903): "Apparaten, som ger suppositorierna spetskulformen, består af ett 28 cm långt, urborradt rör af metall (A) med 10 mm inre diameter. Rörets ena ända, som är försedd med skrufgängor, kan tillslutas af en påskrufbar hylsa (B) eller förses med en till fäste för handen tjänande tvärspärr (C). Medelst metallskrufven (E) införas de för ena ändan spetskulformigt urborrade metallformarna (F)".

   Apparaten användes sålunda: "Metallröret (A) med hylsan (B) påsatt och metallformarna införda nedsättes i den apparaten medföljande smala behållaren i hvilken man inlagt några isbitar, eller kan man, sedan massan införts, lägga apparaten några minuter på is. Den beredda suppositoriemassan formas till en stång, som efter centimetermått afskäres i beräknadt antal lika delar. Metallformarna uttagas, de afdelade styckena af massan införas omväxlande med metallformarna medelst stafven, när sista delen af massan blifvit införd, upptages röret eller kan man, beroende på tid och lägenhet, låta apparaten stå en liten stund i behållaren, hylsan (B) borttages, hvarefter tvärspärren (C) påskrufvas och suppositorierna utskjutas medelst stafven".

Bergvalls apparat (1907)

I Farmacevtisk Revy N:r 6, den 9. februari 1907, sid. 49, står följande notis att läsa:

  "En praktisk uppfinning.

Bergvalls suppositorieapparat. Farm.-hist. museet, Stockholm. Foto: Bo Ohlson   Red. har satts i tillfälle att närmare taga kännedom om den af apotekare B. Bergman (sic! - jfr nedan!) konstruerade suppositorieapparaten. Apparaten tillverkas av hårdgummi och består af tvänne koncentriska cynlindrar (sic!), af hvilka den ena passar fullkomligt in i den andra. I tangeringscirkeln mellan dessa cylindrar äro formarna 10 till antalet, belägna och de färdigpackade suppositorierna uttagas genom att inre cylindern skjutes ut ur den yttre. Genom denna anordning, d.v.s. de båda halfvornas rörlighet i suppositoriernas längdriktning, lossna dessa utan att spricka, samtidigt som man kan göra 10 stycken på en gång. Suppositorierna blifva synnerligen vackra och tillverkningen går mycket fort - ett tiotal på 2 à 3 minuter. Apparaten, som till det yttre är särdeles elegant och tilltalande, torde vara den enda verkligt praktiska, som hittills konstruerats för extemporetillverkning af suppositorier och säljes af grosshandlare Axel Kistner till ett pris af 15 kronor."

Pillermassan vägs in med en dispenseringsvåg och pressas samman med en träpinne, varefter de färdiga pillren frigörs genom att cylindrarna skjuts isär.

Konstruktör var i verkligheten apotekare Bror Bergvall (1868-1942).

Ekedahls apparat (1908)

I Farmacevtisk Revy N:r 18, den 8. maj 1908, sid. 233, beskrivs en konstruktion av apotekare David Ekedahl (1878-1963) på följande vis:

  "En ny suppositorieapparat

Ekedahls suppositorieapparat. Farm.-hist. museet, Stockholm. Foto: Bo Ohlson    Apparaten, som är av päronträ i dimensionerna 8 X 8 X 19 centimeter, har 12 stycken upptill trattformigt utsvarvade hål i 2 rader för den större (1 centimeters) kalibern, samt i en rad emellan de större 5 stycken formar för den mindre (8 millimeters) kalibern.
Suppositoriernas spetsar formas i koner av förnicklad metall, vilka inskruvas i en på apparatens undersida fäst metallskiva. Apparaten, som tillverkas och försäljes av apotekare D. Ekedahl, apoteket Kärnan, Helsingborg, kostar 20 kronor."

Pillermassan vägs in i var och en av kanalerna med en dispenseringsvåg och pressas samman med en träpinne, varefter de färdiga pillren frigörs genom att bottenskruvarna skruvas ur så att de färdiga pillren kan tryckas ut.

Numera gjuts oftast suppositorier, även i extempore-sammanhang. Bilden visar en gjutform i mässing från R. Katter (Berlin). Bilden är hämtad ur f:a Axel Kistners "Katalog över Kemiska och Farmaceutiska Apparater och Utensilier samt Laboratorieinredningar" (1933). Gjutform för suppositorier, 1933

Till ämnesmenyn           Till startsidan.
Copyright© 1999-2011: Per Boström, Bo Ohlson. Ansvarig för denna sidas innehåll: Leg, apotekare Bo Ohlson, medlem i Farmacihistoriska Sällskapet.
Skapad: 8 februari 2000. Senast uppdaterad den 20 april 2011.