PerBos Farmacihistoriska Sidor
Ingångssidan
Svenska startsidan
Ämnesmenyn "Artiklar"
Om st&arng;ndkärl
Ståndkärl
Denna text är baserad på apotekare, fil. dr h.c. Gunnar Göthbergs artikel "Om apotekens gamla ståndkärl" i Farmacihistoriska Sällskapets tidskrift Unicornis, nr 1, 1994,
med några inledande rader av leg. apot. Bo Ohlson.
På bilder från äldre apotek frapperas man ofta av de rader av enhetligt utformade burkar, flaskor och krus, som fyller hyllorna längs officinens väggar.
Dessa kärl kallas ståndkärl och innehöll det handlager av råvaror och halvfabrikat, som behövdes för apotekets tillverkning inne i officinen av de läkemedel som patienten/kunden fått ordinerat på sitt recept.
Ståndkärlen förekom i många olika material, beroende på beställarens önskemål och ekonomiska förutsättningar: svarvat trä, fajans, stengods, porslin, glas m.m.
Eftersom ståndkärlen utgjorde en viktig del av apotekets ansikte mot allmänheten lät framgångsrika apotekare gärna specialtillverka hela serier av kärl, ofta försedda med det egna monogrammet eller stadens, den härskande furstens eller den egna släktens vapensköld och av stort ekonomiskt och konsthistoriskt värde.
Med tiden förlades alltmer av apotekens läkemedelstillverkning till utrymmen bakom officinerna, varvid ståndkärlen förlorade sin skyltfunktion och ersattes av enklare utformning och till sist av engångsförpackningar.
De gamla ståndkärlen blev i stället eftersökta samlarobjekt.
(Bo Ohlson)
Apotekare Göthbergs artikel handlar om den imponerande samlingen hos The Royal Pharmaceutical Society i London. De notiser, som citeras nedan syftar följaktligen främst på denna samling, men är i stort sett allmängiltiga.
"1700-talets ståndkärl
I husets entréplan visas en samling ståndkärl från 1700-talet. De är typiska för sin tid. I dekoren överväger den blå färgen i olika nyanser. Kartuschen bärs upp av små änglar, putti, och är inramad av blad- och blomrankor. Ofta förekommer påfåglar som dekorativa blickfång. Man frapperas av likheten mellan de de engelska och de tyska och holländska kärlen från samma tid.
Albarello
Fajanstillverkarna på båda sidor Engelska kanalen frångick på 1700-talet den extrema albarelloformen vid tillverkning av ståndkärl för apoteken. Albarellon är utmärkande för de spanska ståndkärlen från tidigare sekler. Formen är ett lån från äldsta tider. Under tidig medeltid fördes de uppskattade drogerna från Fjärran Östern på karavaner till Medelhavets östra kust, där fenicierna övertog transporterna sjövägen till de italienska städerna - främst Venedig. Därifrån fortsatte transporten upp till Nürnberg och de andra tyska hansestäderna. Drogerna förvarades under färden i bitar av bamburör, som skurits av i noderna. De spanska fajanstillverkarna influerades av bambustyckenas form med vidare över- och underdel och insvängt mittparti och denna form blev vanlig. Ett apotekskärl med denna form kallas albarello, italienska = "litet träd".
De spanska ståndkärlen igenkännes lätt på formen och på det rustika utförandet med ofta koboltblå dekor. De saknar lock och överbands med ett tygstycke eller oxblåsa.De äldre kärlen saknar också innehållsbeteckning - innehållet var apotekarens - av magi omgivna - lilla hemlighet.
I en annan avdelning visades italienska ståndkärl. Det är ofta pampiga kärl med polykrom dekor, gult, grönt och blått, i kraftiga nyanser. De är ibland prydda med en helgonbild eller avbildar en furste för vars slottsapotek ståndkärlet var avsett.
Senempirens ståndkärl
1700-talets vackra ståndkärl i vitt och blått med blommor, blad och änglar efterträddes i början av 1800-talet av enklare ståndkärl. Under senempiren (ca 1820 - ca 1850) dominerade de bländande vita ståndkärlen, som gav apoteksofficinen ett ljusare intryck. Kärlens form är rak och enkel och texten på de äldre kärlen är inbränd direkt på den vita ytan utan markering av en kartusch. Senare tillkom en fyrkantig ram eller en oval ring runt texten och ovalen kunde prydas med t.ex. en krona om apoteket hade namnet Kronan. Pipen på syrupskannorna är rak, men fick så småningom en svag böjning och kunde avslutas med ett hundhuvud med öppen mun.
Ibland är ståndkärl från denna tid ej helt vita. De kunde förfärdigas av rödbränd lera och överdrogs med en ej fullständigt täckande glasyr och fick därigenom ett rödaktigt skimmer.
Copyright © 1999-2011: Per Boström, Bo Ohlson. Ansvarig för denna sidas innehåll: Leg. apotekare Bo Ohlson, medlem i Farmacihistoriska Sällskapet.
Skapad 29 december 1999. Senast uppdaterad 20 april 2011.
