PerBos Farmacihistoriska Sidor

Ingångssidan Svenska startsidan Ämnesmenyn "Metoder" Tabletter

Om tablettillverkning

av leg. apot. Bo Ohlson

Läkemedelsformen tabletter (av latin tabuletta = "liten platta") skapades i och med att engelsmannen William Brockedon (1787-1854) - som egentligen var intresserad av att göra blyertspennor - 1843 uppfann och tog patent på en metod att pressa samman pulver till hållbara stift eller plattor. I patenthandlingen "Shaping Pills, Lozenges and Black Lead by pressure in Dies" beskriver han den nya läkemedelsformen som "compressed pills", sammanpressade piller. När uppfinningen omsider började utnyttjas av den i slutet av 1800-talet framväxande läkemedelsindustrin höll många till en början fast vid den klassiska, sfäriska pillerformen, som är lämplig för hantverksmässig framställning men mindre ägnad för industriproduktion än den flata tabletten - benämningen "tablet" är känd sedan 1883.

Utrustning för styckslagning av tabletter. Farm.-hist. museet, Stockholm. Här intill visas den enklaste utrustningen för pressning av tabletter: en bottenplatta (diameter = 50 mm) med en urskålad tapp som fungerar som understans, en hylsa, som träs över tappen och i vilken man fyller det pulver som skall pressas till en tablett, och som man väger upp med dispenseringsvågen, samt den stavformiga överstansen, som förs ned i hylsan och genom ett hammarslag fås att pressa tabletten. Det säger sig självt, att de tekniska egenskaperna, såsom likformig hårdhet och sönderfallstid, inte kunde bli tillfredsställande för tabletter som framställdes på detta sätt (jfr farmakopétexten nedan!)

I den svenska farmakopén nämns tabletterna f.f.g. i den 8:e upplagan 1901, men då som en form av medikamentkakor. Inte förrän i den 10:e upplagan (1925) behandlas tabletterna som fristående läkemedelsform, och de defineras då så: "Tabletter äro genom sammanpressning av pulveriserade läkemedel framställda beredningar, som vanligen hava formen av kakor med cirkelrund eller elliptisk omkrets..." I samma farmakopétext påpekas också att "komprimeringen bör utföras i maskin av sådan beskaffenhet, att alla tabletter av samma slag utsättas för lika stort tryck."

Handdriven tablettmaskin med fram- och återgående rörelse. Carl Engler Maschinenfabrik-Ges.m.b.H., Wien; omkr. 1920. HK Apoteket AB, Nacka. Handvevad excentertablettmaskin, Diaf typ TMA Special. Höjd (stativet)=50 cm. Farm.-hist. museet, Stockholm. En sådan maskin för småskalig tablettillverkning visas här till vänster, och till höger en mer utvecklad maskin, där den fram- och återgående vevrörelsen medelst en excentermekanism ersatts med en roterande, mera lättarbetad rörelse.

Bortsett från sättet att åstadkomma doserings- och pressverktygens cykliska rörelse fungerar båda maskinerna på samma sätt: Det pulver, som skall slås till tabletter fylls i tratten. Genom vevens rörelse sänks understansen ned till ett läge, som kan ställas in efter den avsedda tablettvikten. Den fortsatta vevrörelsen för in en påfyllningsfot som är kopplad till pulvertratten över understansen, så att utrymmet ovanför stansen fylls med pulver. Överflödigt pulver stryks av när påfyllningsfoten återgår till sitt startläge. Därefter börjar överstansen röra sig nedåt, pressar ihop pulvret till en tablett och dras upp strax innan understansen höjs, så att den färdiga tabletten trycks upp och skjuts åt sidan av påfyllningsfoten när den börjar röra sig in mot understansen för nästa tablett.

Med de enkla maskiner, som visas ovan, kunde man framställa ett par tusen tabletter per timme. Moderna tablettmaskiner av rundlöpartyp, där upp till ett par hundra stanspar kan vara i arbete samtidigt, kan producera hundratusentals tabletter - av väsentligt högre kvalitet - på samma tid.

Litteratur:

Till ämnesmenyn Pil till ämnesmenyn           Till startsidan. Pil till startsidan

Copyright© 1999-2011: Per Boström, Bo Ohlson. Ansvarig för denna sidas innehåll: Leg, apotekare Bo Ohlson, medlem i Farmacihistoriska Sällskapet.
Skapad 27 mars 2000. Senast uppdaterad den 20 april 2011.