Svenska startsidan
Ämnesmenyn "Artiklar"
Djurnamn
Efter att ha jämfört förekomsten av djurnamn på apotek i några nordeuropeiska länder diskuterar artikeln främst symboliken kring våra gamla apoteksnamn. Medan man i övriga länder i huvudsak håller sig till ett fåtal arter med urgammal symbolik har man i Sverige svävat ut i faunan, sannolikt mest av traditionella skäl. Artikeln tar också upp den invecklade frågan om uppkomsten av apoteksnamnen.
Rubrikens fråga har förmodligen de flesta apoteksanställda någon gång ställts inför, och vi kan nog vara överens om att den har varit svår att besvara. Det finns heller inte mycket skrivet härom på svenska, och följande redogörelse är till största delen sammanställd från tysk litteratur. Innan jag försöker besvara frågan, bör vi kanske se efter om den är berättigad. /S.E.
|
Tabell 1. Förekomsten av djurnamn på apotek i några länder. |
|||
| Land, tid |
% djurnamn |
Antal arter |
De vanligaste djurnamnen |
|
Schweiz, 1977 1) |
4 |
20 |
lejon, örn, svan, hjort, påfågel |
|
Tyskland, 1927 |
14 |
22 |
örn, lejon, hjort, svan, enhörning |
|
Nordrhein, västtysk delstat, 1965 |
22 |
18 |
örn, lejon, hjort, svan, enhörning |
|
Danmark, 1974 |
18 |
11 |
lejon, svan, örn, hjort, elefant |
|
Norge, 1977 |
24 |
14 |
svan, lejon, örn, bi, hjort |
|
Finland, 1970 |
1 |
6 |
svan, lejon, örn, björn, korp, lo |
|
Sverige, 1977 |
40 |
92 |
lejon, svan, hjort, örn, grip |
|
1) Praktiskt taget uteslutande i den tysktalande delen av landet. |
|||
Till helgonapoteken bör nog också räknas die Mohren-Apotheken, alltså Morianapoteken. Detta namn kan emellertid ha flera syftningar. Dels syftar det på S:t Mauritius, enligt legenden en morisk hövding och anförare för den s. k. tebanska legionen, som blev nedhuggen och led martyrdöden vid S:t Moritz under kejsar Maximianus. Dels kan det syfta på den mörkhyade av Heliga Tre Konungar, Kaspar, men även på det exotiska ursprunget för många läkemedel och kryddor.
Lejonet
Lejonet har använts som symbol hos många gamla kulturfolk. I Egypten var det symbol för Nilen, och i Harpokrates´ fabler var det symbol för solen och elden. Som symbol för solen var det också livets symbol. Genom sin styrka och djärvhet betraktas lejonet också som djurens konung.
I kristen symbolik betecknas Kristus som "Lejonet av Juda", och vid kyrkportar ser man ofta stenskulpturer av lejon som tecken på kyrkans makt i Kristus. En lejonhane har ett kraftigt framparti och ett betydligt svagare bakparti, och i detta förhållande har man velat se kontrasten mellan Kristi gudomliga och mänskliga natur. Det rytande lejonet symboliserar det sista ropet, då de hänsovna i Kristus skall väckas upp från de döda på yttersta dagen. Därigenom blir lejonet också symbol för nvtt liv och ny kraft. Lejonet är också evangelisten Marcus symbol.
Lejonets tecken i djurkretsen anges behärska hjärta, lungor, mage och muskler. Som läkemedel har använts hjärta (Cor leonis) mot bl a epilepsi, blod (Sanguis leonis), fett (Axungia leonis) samt exkrementer (Stercus leonis). Särskilt under 1500-talet användes speciella lejonamuletter av guld som skulle bota blåssten och veneriska sjukdomar. Som hotande och avskräckande symbol finner vi lejonet mycket ofta på sköldar, och den betydelsen passade ju bra för apoteken, där det gällde att hålla de onda makterna borta från läkemedlen.
Lejonet ingår i flera riksvapen, bl a i Sverige, Norge, Danmark, Finland, Storbritannien, Nederländerna, Belgien och Luxemburg. I Sverige har vi också lejon i flera landskaps- och stadsvapen, och lejonet är det i särklass vanligaste djurnamnet på våra apotek.
Svanen Genom sin snövita fjäderdräkt har svanen i myter, folktradition och diktning gällt som ljusets symbol hos nästan alla natur- och kulturfolk. Den var Apollos heliga fågel och från den hade han fått siargåvan. Även i germansk mytologi tillskrivs svanen denna förmåga. I den kristna symboliken är svanen sinnebild för Kristus och hans dödskamp. Den har ingen rädsla för döden utan är tvärt om vid så gott mod att den strax före döden sjunger sin egen dödssång ("svanar sjunga bara när de dö", Bo Bergman). Därmed vill den ge de sjuka och hjälpsökande kraft att uthärda sina sjukdomar och förkunna för dem att de inget har att frukta utan kan gå döden till mötes med gott mod.
Svanen är också en gammal alkemistsymbol, som skall symbolisera varornas finhet och renhet. Efter vad jag har kunnat finna har svanen aldrig lämnat något läkemedel. Den tycks inte heller finnas i något vapen f. n. (utom en svart svan i Australien), men den fanns i det danska kungavapnet fram till 1972.
Hjorten
Få djur har spelat en så framträdande roll i antik och germansk mytologi som hjorten. Den var Artemis och Dianas speciella djur. Den var symbol för evigheten, eftersom man trodde att den kunde bli äldre än de flesta andra djur, symbol för snabbhet, fruktsamhet och för livsförnyelse, eftersom den regelbundet förnyar sina horn.
I germansk mytologi känner man fyra hjortar som äter av världsaskens blad, och det är hjortar som drar dödsvagnen.
I den kristna symboliken står hjorten som exponent för ungdomlig kraft och ungdomligt behag, och vi finner den i Höga Visan, i Psaltaren och i Ordspråksboken. Den vita hjorten är symbol för Kristus själv, och den svarta för den onde. Hjorten hör också ihop med Hubertuslegenden. Hjorten ansågs kunna utrota giftiga ormar, och det var av den anledningen som den infördes till Rhodos, där två vackra hjortar pryder inloppet till Mandrakihamnen. Nästan alla delar av hjorten användes under äldre tider som läkemedel: horn (Cornu cervi), basthud (Typha cornu cervi), talg (Sebum cervinum), hjärtben (Ossa de corde cervi), penis (Priapus cervi), testiklar (Testiculi cervi), placenta (Placenta cervi), hjärta (Cor cervi), lunga (Pulmo cervi), lever (Hepar cervi), blod (Sanguis cervi), exkrementer (Stercus cervi) och klövar (Ungulae cervi).
Jag har inte funnit någon hjort i något riksvapen, däremot har vi den i ett landskapsvapen och i ett stadsvapen.
Örnen Örnen, den största rovfågeln, den som flyger högst och har den skarpaste blicken, vars ögon t. o. m. fördrar solens skarpa sken, finner vi tidigt som symbol för gudomlig makt i Assyrien och Babylonien. I den kristna symboliken står örnen som symbol för Kristi himmelsfärd. Den är också symbol för evangelisten Johannes. Örnen har också ingått i den alkemistiska symboliken, där örn betyder kvicksilverklorur och vit örn kvicksilverklorid.
Från örnen har vi tidigare fått följande läkemedel: fett (Axungia aquilae), galla (Fel aquilae), dun (Pluma aquilae) och exkrementer (Stercus aquilae), och enligt folktron skulle man i örnboet kunna hitta en s. k. örnsten, som skulle besitta helande och magiska krafter.
Örnen skall efter romersk förebild ha blivit tysk rikssymbol på 800-talet genom Karl den store. Senare skilde man på en örn med ett huvud och en med två huvuden, den s. k. dubbelörnen eller fläkta örnen. Dessa två örnar symboliserade kunga- resp kejsarvärdigheten. Genom örnens stora betydelse inom tysk heraldik har den där blivit det vanligaste "apoteksdjuret". Örnen finns i flera riksvapen, förutom i Tyskland bl. a. i Polen, Österrike, Spanien och Albanien (fläkt örn). I Sverige har vi en örn i ett landskapsvapen och i flera stadsvapen.
Enhörningen
Den grekiske läkaren Ktesias berättade omkring år 400 f.Kr. att det i Orienten skulle finnas ett vilt hästdjur med ett spiralvridet horn i pannan. Man kunde endast fånga det med list, nämligen när det hade lagt sig att sova i en jungfrus sköte. Hornet skulle besitta underbara läkekrafter och skydda mot förgiftningar. Det fanns horn som utformats till kostbara bägare, och om man drack vin ur ett sådant skyddade man sig mot åtskilliga sjukdomar. Hornet var också en mycket dyrbar drog, unicornum.
Nu fanns ju enhörningen endast i legenden, och hornet, ja, det var narvalens spiralvridna stöttand. När valfångsten på 1600-talet kom igång på Grönland blev drogen vanligare och därmed billigare.
Genom legenden om enhörningen och jungfrun blev enhörningen symbol för renhet och kyskhet och för Kristi obefläckade avlelse genom Maria och därmed också en Mariasymbol. Det finns många avbildningar av enhörning och Maria framför allt i tyska men även i svenska kyrkor. Det är därför en händelse som ser ut som en tanke, att det nedlagda apoteket Enhörningen på Hornsgatan i Stockholm gick upp i det nya Mariaapoteket. Vår första Enhörning, den i Göteborg, gick strax innan upp i Kronan, så nu har vi inget apotek kvar med detta traditionsrika namn. Det är bl. a. därför som Farmacihistoriska Sällskapet tagit upp enhörningen som sin symbol. Enhörningen har även blivit symbol för kunglig rättskipning, och det är väl av den anledningen som den finns som sköldhållare i det engelska kungavapnet.
Gripen Gripen är ett annat forntida fabeldjur, vilket liksom enhörningen härstammar från Orienten. Den framställes som ett fyrfota djur med bakben och svans från ett lejon och framben, huvud och vingar från en örn. Gripen var ofta hörnfigur i grekiska tempelgavlar och uppträdde som riddjur för åtskilliga gudar. Genom att den kunde leva såväl i luften som på jorden blev den en Kristussymbol, och den var också svmbot för vishet och klokhet. Gripen finns i tre av våra landskapsvapen och i ett stadsvapen.
Fenix
Ett tredje fabeldjur är Fågel Fenix (lat. Phoenix), även den från Orienten. Den framställes som en örn med yvig gyllene fjäderskrud. Enligt legenden skulle den, när den känner döden nalkas, bränna upp sig själv på ett bål för att ur askan uppstå i förnyad och skönare gestalt.
I den kristna symboliken har den därför blivit symbol för Kristi uppståndelse och för evigt liv.
Stenbocken Detta djur, bekant för sina väldiga böjda horn, är också en stjärnbild i djurkretsen. I Stenbockens tecken infaller firandet av Kristi födelse, och då vänder ljuset tillbaka. Den har därför blivit den förhoppningsfulla symbolen för ljusets seger över mörkret.
Pelikanen Denna fågel blev en av de allra tidigaste Kristussymbolerna. Den blev också symbol för kärleken till nästan och för den allt uppoffrande föräldrakärleken, eftersom man trodde att den rev upp sitt bröst och uppfödde sina ungar med sitt eget blod. Denna uppfattning beror på att ungarna hämtar blodiga fiskar ur föräldrarnas näbb och därigenom fläckar deras vita bröstfjädrar röda. Pelikanen har inom alkemin varit symbol för de vises sten. Som symbol för Kristus och människokärleken får man se dess användning som apoteksnamn.
Strutsen Denna fågel var svmbol för snabbhet och för pliktförgätenhet, eftersom den ansågs överge sina ägg och låta solen kläcka dem. Strutsägget, upphängt i kyrkor, var också symbol för Marias jungfruliga moderskap. Äggskalet (Testae ovorum struthionis) har använts som diuretikum och som stendrivande medel.
Storken Enligt gammal germansk folktro skulle storken leva hos oss under sommaren i fågelgestalt men efter höstflyttningen till varmare länder förvandla sig till människa. Den på hustaket boende storken ansågs medföra lycka och skydda mot eldfara. Den skall som bekant även komma med de nyfödda. Genom sin årliga återkomst på våren har den blivit symbol för uppståndelsen i den kristna symboliken. I egenskap av husbeskyddare och lyckobringare var storken under medeltiden ett vanligt apoteksemblem.
Till slut ett par djur, som väl knappast har någon anknytning till kristen symbolik men som ändå mycket tidigt användes som apoteksemblem.
Påfågeln Denna fågel är symbol för fåfänglighet men också solsymbol, när den framställes med utslagen stjärt. Den förekom ofta på gamla apoteksfajanser från Delft. Som läkemedel har använts exkrementer (Stercus pavonis) vid bl. a. epilepsi och yrsel.
Björnen Trots att björnen är inhemsk i de nordliga länderna och ofta har förekommit i saga och folktro, är den mycket sällsynt inom symboliken. Det enda exemplet jag har funnit är att den på grund av sin vintersömn blivit symbol för den åldrande människans sista livsperiod. I heraldiken har den funnits sedan 1200-talet och förekommer nu i Berlins statsflagga och i tre kantonvapen i Schweiz.
Som läkemedel har använts fett (Axungia ursi) och galla (Fel ursi). Som apoteksdjur förekommer den mest i Tyskland. Här uppe i Norden är den märkligt nog mycket sällsynt: Danmark 1, Norge 2, Finland 1 och Sverige 4.
Elefanten Den första elefant som folk i Mellaneuropa fick se lär vara det exemplar, som kalifen Harun al-Raschid år 802 skänkte till Karl den store i Aachen. Tidigare hade elefanten för gemene man tillhört sagans värld, även om den fanns omtalad i grekisk och romersk litteratur. Detta de indiska furstarnas urgamla riddjur, blev symbol för kraft och styrka, men dess användning som apoteksemblem beror väl närmast på dess stora "reklamvärde" och hänsyftningen på många läkemedels exotiska ursprung. Som läkemedel har använts betarna (elfenbenet) (Dentes elephantis) bl. a. för att underlätta förlossning samt mot feber och gulsot.
Några ytterligare namn Detta var något om den invecklade symboliken kring några djur, som under medeltiden och framåt fick stor betydelse som apoteksemblem. Det finns många fler, men det skulle föra för långt att gå in på de mindre vanliga. Beträffande ormens stora betydelse som apotekssymbol hänvisas till min artikel "Vad gör ormen i skålen?" i Sällskapets årsskrift 1973. De första apotekarna i Sverige var oftast inflyttade tyskar eller holländare, och de synes ha tagit med sig apoteksnamnen hitupp från sitt hemland. I Stockholm hade vi sålunda 1675 apoteken Lejonet, Morianen, Engelen, Schwanen (obs stavningen!) och Markattan samt det nyanlagda, ännu odöpta apoteket på Södermalm, som först fick namnet Örnen, senare Förgylta Korpen och så enbart Korpen. I Göteborg fanns Enhörningen och Strutsen, senare omdöpt först till Stjärnan och sedan till Kronan.
Under 1690-talet fick Stockholm ytterligare tre apotek: Enhörningen, Vita Björn och Kronan, där Vita Björn skall ha fått sitt namn efter den förste innehavaren Johan Berendt. Det kan nämnas, att vi förr hade flera apotek med attribut i namnet, t. ex. Stående Hjorten, Förgylta Lambet, Vita Svanen och Armerade Ugglan.
Även om kronan är en gammal kristen symbol, är det nog helt klart att våra Kronor fått namn efter de tre kronor, som vi haft i Sveriges riksvapen sedan 1364 som symbol för makt och värdighet. Kronan blev sedan vårt vanligaste apoteksnamn. Enligt datalistan från sommaren 1977 har vi f. n. 57 Kronor i landet. Av gamla trycksaker att döma måste det emellertid vara betydligt fler.
Ett ensamt apotek på en ort behöver ju inget namn. Detta blir nödvändigt först när det tillkommer ytterligare ett, för att man skall kunna skilja dem åt. Man har väl därför menat, att det äldsta apoteket inte fått sitt namn förrän båda skulle döpas. Så har väl förhållandet varit på många orter, men ibland ser man i handlingarna, att ett nytt apotek blivit beviljat med det eller det namnet, medan "det förutvarande måtte bibehållas vid sitt sedan länge brukliga namn". Jag tror att detta sistnämnda kan tillämpas på Hjorten i Västerås. På dess vackra sigill från 1700-talet ser vi både namnet Hiorten och Västmanlands vapen. Detta vill jag tolka så att sigillet tillkom under den tid som Hjorten var s. k. provinsialapotek, nämligen från 1674 och till dess Arboga, Köping och Sala hade fått egna apotek omkring 1750. Sedan dröjde det ända till 1795 innan Västerås fick sitt andra apotek, Bävern.
Andra exempel är Lejonet i Uppsala och Linköping (stadsvapnen), Östgöta Lejon i Norrköping (ett tidigare landskapsvapen), Gripen i Malmö (stadsvapnet) samt i Nyköping och Kisa (landskapsvapnen), Örnen i Arboga (stadsvapnet) och i Karlstad (stads- och landskapsvapnen), Hjorten i Alingsås (stadsvapnet) och i Borgholm (landskapsvapnet), Bävern i Härnösand (stadsvapnet), Renen i Umeå (stads- och landskapsvapnen), Väduren i Visby (stads- och landskapsvapnen), Älgen i Sandviken (landskapsvapnet) m. fl.
Ibland har man valt ett typiskt djur efter apotekets geografiska belägenhet, t. ex. Renen i Kiruna, Laxen i Boden, Lämmeln i Storuman, Snäckan i Strömstad, Törden (tordmulen) i Klintehamn, Storken i Eslöv m fl.
Båda dessa sätt att välja namn på tycker jag är trevliga och värda att fortsätta med, förutsatt att vi skall ha djurnamn i fortsättningen. En tendens tycks finnas att ge apoteken namn efter läget i samhället, och detta är onekligen bättre ur servicesynpunkt. Men varför heter det Falken i Örebro, Svalan i Täby, Lärkan i Uppsala, Beckasinen i Farsta o.s.v.? Det kan vara intressant att försöka utreda, men det kommer nog då att visa sig, att det i många fall inte finns någon särskild tanke bakom.
Under de sista 20 åren har vi emellertid fått flera apotek med växtnamn, och redan nu leder vi även i detta avseende bland de länder som jag jämförde i början. Det kan dock nämnas, att inte alla apotek med växtntmn har fått sitt namn efter en växt. Sålunda fick Liljan i Johanneshov sitt namn efter Gustav Swärds dotter Lilian. Swärd var innehavare av Sälen och anlade Liljan som filial 1955. Och när Borås fick ett filialapotek 1953 fick det namnet Linden efter apotekaren Hjalmar Lind, som var innehavare av Kronan under drygt 30 år omkring sekelskiftet. Han var en av stadens mera bemärkta och inflytelserika män, och enligt Sveriges Apotekarhistoria "har han i stadens historia för alltid inskrivit sitt namn och skall länge bevaras i tacksamt minne". Tyvärr lades Linden ned l976. Sic transit ...
Litteratur:
| Till ämnesmenyn |  |
Till startsidan. | |