Farmacihistoriska föreläsningar

Ingångssidan för "PerBos Farmacihistoriska sidor" Svenska startsidan för för "PerBos Farmacihistoriska sidor"

Sjukdoms-/läkemedelsparadigm

Paradigm: (grek.) mönster, förebild. Ordet används framför allt inom språkvetenskapen om ordböjningsmönster, men numera ofta även i överförd, allmännare betydelse: tolkningsmönster, "kodnyckel".

Den uppfattning som råder vid en viss tidpunkt i en viss kulturkrets om vad som är sjukt och vad som orsakar sjukdom kommer att styra vilka metoder, verktyg man skapar dels för att spåra/påvisa/diagnosticera sjukdom, dels för att förebygga/lindra/bota den.
Varje tids och kulturs läkemedel är beroende av, är ett uttryck för, det rådande sjukdomsparadigmet.
Skiftena i sjukdomsparadigmen har alltid medfört grundläggande förändringar i läkemedelsarsenalerna.

Några exempel:

I en kultur, där sjukdom är "det onda ögats" eller andra magiska krafters verk, kommer diagnostiken att handla om att spåra och klarlägga dessa krafters ursprung, riktning, syfte och styrka och läkemedlen syfta till att påverka dem.

I en kultur befolkad och reglerad av andar kommer det att handla om att "se", bli bekant med, blidka eller helst driva bort sjukdomsandarna (ex.: animism, totem-tro).

I en kultur, där allting, inklusive levande organismer, betraktas som fysiska maskiner, (t.ex. den iatrofysiska skolan i Italien under 1600-talet) kommer diagnosen att handla om att finna gruset i maskineriet, och terapin om att rensa bort gruset; i läkemedelsarsenalen betonas t.ex. uttömningsframkallande ("renande") preparat.

Den ursprungligen grekiska fyrsaftläran, vars sjukdomsuppfattning byggde på (o)balansen mellan kardinalsafterna blod, slem, svart och gul galla, och som med tiden kom att knytas samman med astrologiskt, alkemistiskt och kristet-religiöst tankegods, och som kom att vara grundbulten i europeisk medicin i nära 1500 år, var i princip en mekanistisk-magisk (åtminstone med tiden!) teori, men den tillämpades ofta med rejäla doser sunt förnuft och god klinisk iakttagelseförmåga. Dess läkemedel syftade till att återställa den rubbade balansen (diagnostika i vår – kanske snäva - mening hade däremot knappast någon plats i den).

Cellularpatologin (mitten på 1800-talet), som lärde att sjukdomar härrör från funktioner hos organismens celler, samt den samtidigt framväxande mikrobiologin öppnade den mentala dörren till verksam behandling av infektionssjukomar, etc. Diagnostika i modern bemärkelse blir meningsfulla först i och med detta synsätt.

Molekylärbiologin (senare delen av 1900-talet) lär att alla livsprocesser, inklusive sjukdomar, kan förklaras och beskrivas som reaktioner av och interaktioner mellan definierade molekyler och/eller molekylfragment av känd kemisk och fysisk struktur. En särställning intar molekylärgenetiken, som kartlägger sambanden mellan strukturer (t.ex. DNA-sekvenser) i arvsmassan och dessas uttryck i de levande organismerna.

Pil till föregående sida Till föregående sida.       Till nästa sida. Pil till nästa sida

Copyright© 2002 - 2006: Leg. apotekare Bo Ohlson.
Skapad 13 januari 2002. Senast uppdaterad den 4 september 2006.