Farmacihistoriska föreläsningar

Ingångssidan för "PerBos Farmacihistoriska sidor"

Svenska startsidan för för "PerBos Farmacihistoriska sidor"

Babylonien, Egypten

De tidigaste beläggen för strukturerad läkemedelsberedning härrör möjligen från det mesopotamiska Tvåflodslandet omkring 2600 BCE; man har funnit lertavlor med en sjukdomsbeskrivning, beredningsanvisning för ett läkemedel och en besvärjelse för att tillföra eller förstärka läkemedlets helande kraft.
I de samlingar av kilskriftstexter, som (oegentligt) kommit att kallas "Hammurabis lag" (Hammurabi regerade 1728 - 1686 BCE; skrifterna är dock i något fall så unga som från ca 200 BCE) beskivs utgångsmaterialens ursprung, förbehandling (insamling, uppvägning, rengöring, torkning, findelning, siktning, pressning etc.), olika moment i läkemedelstillverkningen (blandning, tillsats av hjälpämnen, kokning, avkylning, silning, avfyllning etc.) och slutligen förberedelse för administration till patienten.

British Museum uppges ha ett egyptiskt läkemedelsrecept från Cheops tid (~3700 BCE!). Vår kunskap om den fornegyptiska farmacin vilar dock i stort sett på nio papyrushandskrifter, av vilka den äldsta är Papyrus Kahoun, som har daterats till 1950 BCE, och som bl.a. innehåller 17 gynekologiska recept med användningsanvisningar. Bland dess råvaror finns öl, mjölk, dadlar, ett antal örter, rökelse och div. frånstötande ting, ss. avföring från olika djur. Den längsta och viktigaste av de nio skrifterna är dock Papyrus Ebers, nu i NY Metropolitan Museum, genom uppgiften att den skrivits i "farao Amenophis nionde regeringsår" daterad till omkr. 1550 BCE. Det innehåller bl.a. ca 800 läkemedlesrecept, beskrivningar av ca 700 droger och andra läkemedelsråvaror, beskrivningar av en rad läkemedelsformer - orala vätskor på vatten- och oljebas, salvor (inkl. kosmetika), piller, suppositorier, klistir m.fl. -, samt beskrivningar av metoder och redskap för dessas beredning. Det kan vara värt att notera, att alla använda medicinska mängdenheter är volymmått.
Rationella terapier, grundade på klinisk observation (jfr t.ex. laxermedlen nedan) blandas med ren magi, t.ex. en mixtur innehållande blå lotus, som intagen av en kvinna skall få håret att falla av - på hennes rival!
Råvarorna var främst av vegetabiliskt urprung, och är delvis i bruk än idag - t.ex. ricinolja, Psyllium-skal, fikon, kolokvint (samtliga laxermedel!), koriander, granatäpple; möjligen också opium (betvivlas dock starkt av bl.a. Tanja Pommering, Univ. Marburg, Tyskland) - men hämtades också från djurriket såsom fetter från häst, krokodil, flodhäst, katt och vildget, samt från mineralriket, t.ex. pulvriserade safirer och smaragder.
Den fornegyptiska läkekonsten, som primärt utövades av prästerna, tycks först ha utvecklats för att tjäna den gudomlige farao, men kom med tiden att ägnas allt bredare befolkningslager. Sålunda förekommer anvisningar om att till läkemedel för fattiga använda pulver av grön keramik och blått glas i stället för äkta ädelstenar (jfr ovan), vilka förbehölls högre samhällsskikt.

Uppgifterna om den egyptiska farmacin är till stor del hämtade från referatet på http://www.wrf.org/news/news0010.htm av Paul Ghalioungui: Magic and Medical Science in Ancient Egypt (1963), samt från ett referat i Pharmazeutische Zeitung 150(1) 58 - 60 (6. Jan. 2005) av ett symposium om medicinalväxter i äldre kulturer, hållet i Marburg (Tyskland) i december 2004.

Till föregående sida.

Till nästa sida.