Farmacihistoriska föreläsningar

Ingångssidan för "PerBos Farmacihistoriska sidor" Svenska startsidan för för "PerBos Farmacihistoriska sidor"

Renässansen

Europa under slutet av medeltiden, d.v.s. på 1300- och framför allt 1400-talen ser ett antal samhällsförändringar, t.ex. en tilltagande kritik mot den romersk-katolska kyrkan, nya uppfinningar - centralperspektivet i den avbildande konsten omkr. 1420, Gutenbergs tryckteknik omkr. 1444, krutet i krigföringen m.fl. -, och nya geografiska upptäckter - Vasco da Gamas sjöväg österut till Indien, Cristobal Colóns (Columbus) försök västerut 1492, som resulterade i (ny-)upptäckten av Amerika och förde syfilis och nya livs-, njutnings- och läkemedel till Europa.
I det förändrade intellektuella klimatet omvärderades också synen på antiken, främst den grekiska, vars livsstilar och konstnärliga uttryck kom att betraktas som eftersträvansvärda ideal i en "återfödelse" - renässans.

Den process, som kom att få de mest djupgående följderna, var förmodligen den kyrkliga reformation, som genomfördes främst i Nordeuropa på mindre än tjugo år efter Martin Luthers spikande (i god akademisk tradition!) av sina 95 teser om avlaten på kyrkdörren i Wittenberg i november 1517.
För svenskt vidkommande infördes den nya, från Rom frikopplade kyrkan under Gustaf Vasa i och med Västerås recess 1527. Den för medicinen mest ödesdigra konsekvensen av detta var att de svenska klostren, hospitalen, helgeandshusen och infirmarierna - och därmed de enda sjukvårdsinrättningarna - stängdes, och deras bibliotek plundrades, bl.a. för att handskrifternas pergament skulle kunna användas som bokomslag i statsförvaltningens arkiv.

Paracelcus (1493-1541), självtaget "artistnamn" för Philipp Aureolus Theophrast Bombast von Hohenheim, genom vilket han ville framställa sig som den namnkunnige, romerske läkaren Celsi jämlike, markerade sin brytning med de vedertagna systemen bl.a. genom att offentligt bränna skrifter av de antika, medicinska auktoriteterna 1530. Grunden i hans läkemedelsteori var signaturläran, d.v.s. övertygelsen, att Skaparen har placerat ut läkemedel mot alla människans sjukdomar i naturen, alltså en religiös-magisk, strikt antropocentrisk läkemedelslära, som han förde fram samtidigt som han förespråkade användning av mineral, och – vid behov – syntetiska oorganiska ämnen ("spagyriska", d.v.s. medicin-alkemistiska, medikamenter).

Gutenbergs för Europa nya teknik att trycka med lösa typer, lanserad omkr. 1445, medförde möjligheten att massproducera identiska böcker och andra skrifter, och därmed verktyg för enhetlig informationsspridning. Även farmacin begagnade sig av de nya möjligheterna. I Apotekarsocietetens samlingar i Stockholm finns t.ex. ett häfte "Lumen apothecariorum..." ("Ljus över apotekarkonsten..."), tryckt i Venedig 1497.
På ett mer övergripande plan började samhällsstyrningen utnyttja den nya informationstekniken; för farmacins del kan nämnas den första farmakopén i något så när modern bemärkelse, Florens-formulariet ("Ricettario Fiorentino", eg. "Nuovo Receptario", sammanställt på tillskyndan av apotekargillet Università delli spetiali och avfattat på italienska(!), 1499 [fyra exemplar finns bevarade: två i Florens´ nationalbibliotek, ett i Vatikanbiblioteket och ett i British Museum. I dessa exemplar förekommer två tryckdata: den 10 januari 1498 och den 21 januari 1498. Härvid är dock att beakta, att man i Florens vid denna tid förlade nyåret till Marie Bebådelsedag den 25 mars, så att böckerna med nuvarande tideräkning är tryckta 1499. En översättning till latin, "Antidotarium sive de exacta componendorum miscendorumque medicamentorum ratione in libri tres", gavs f.ö ut i Antwerpen 1561].
"Dispensatorium pharmacorum omnium", tryckt 1546 i Nürnberg efter sammanställning av Valerius Cordus (1515 - 1544) under viss påverkan av Florens-formulariet, omfattade ursprungligen 417 läkemedelsberedningar; i senare utgåvor tillkom nya (antalet var 547 i den 4:e, 1666). Det är värt att notera, att extrakt och tinkturer (som förutsätter tillgång till extraktionssprit!) saknas helt i de tre första utgåvorna, samt att Paracelsi inflytande inte har slagit igenom. Cordus själv kände dock till etanol; han beskriver framställning av dietyleter och försök med extraktion av svart prustrot (Helleborus), rabarber och aloe.

Columbus´ nyupptäckt av den västatlantiska kontinenten 1493 följdes bl.a. av att syfilis, lues, spreds över hela Europa inom mindre än 10 år. Ett anmärkningsvärt terapiförslag inför den nya sjukdomen var den italienske läkaren Giacomo Berengario da Carpis (1460 - 1530) användning av "gråsalva" (kvicksilver utrivet i fett; använd av arabiska läkare sedan 800-talet mot skabb o.dyl.). Metoden kritiserades snart av hans kollega Gabriele Fallopio (1523 - 1562), som ansåg att Carpi "dödade rätt många personer, även om han botade de flesta"; möjligen är detta en av de första dokumenterade cost/benefit-reflexionerna rörande ett medikament.
Drygt ett sekel senare fastslog Bernardini Ramazzini (1633 - 1714), "yrkesmedicinens fader", kvicksilvrets skadliga verkningar.

Anmärkningsvärt är också ett experiment, som utfördes den 28 juli 1580 på initiativ av lantgreve Wilhelm IV av Hessen-Kassel, vid vilket man konstaterade den hämmande effekten av schlesisk sigill-lera (terra sigillata) på fyra olika gifter givna till hundar; detta kan ha varit den första strukturerade toxikologiska studien i Europa (jfr även Fonsecas studie av kinabarks effekt vid malaria 1644!)

Pil till föregående sida Till föregående sida.       Till nästa sida. Pil till nästa sida

Copyright© 2002-2011: Leg. apotekare Bo Ohlson.
Skapad 13 januari 2002. Senast uppdaterad den 12 maj 2011.