Farmaceututbildningen

Farmacihistoriska föreläsningar

Ingångssidan för "PerBos Farmacihistoriska sidor"

Svenska startsidan för för "PerBos Farmacihistoriska sidor"

Apotekaryrket är fram till 1800-talets mitt ett hantverksyrke, men har aldrig varit "skrå", trots likartad organisation och lärogång: lärling -> gesäll -> "mästare"= apotekare (dock avlades apotekarexamen inför Collegium medicum).
1628 anläggs apoteket Kronan i Uppsala, med skyldighet att undervisa blivande apotekare.
1668 förordnas läkaren Olof Bromelius av överståthållaren, greve Claes Tott, att "hafva inseende öfver apotequen" och tillika vara stadens [Stockholms] "Herborist", bl.a. med uppgift att lära apotekarna, men också "quinnspersoner att känna de gräs och örter, som hos oss växa, att de kunna ophemtas".
1778 inrättas den första professuren i kirurgi i Uppsala.
1798 utfärdas att apotekarreglemente, bl.a. omfattande grundläggande kompetenskrav (jfr 1819).
1810 grundas Kgl. Carolinska Medico-Chirurguiska Institutet. J.J. Berzelius har undervisningsansvar bl.a. för farmaci.
1816 anläggs instruktionsapoteket Nordstjernan i Stockholm; förste ägare var Carl Johan Fredrik Plageman, som redan tidigare undervisat apotekareleverna. En diskussion om inrättandet av en farmaceutisk läroanstalt inleds inom Apotekarsocieteten; resultatet kommer inte förrän 1837.
1819 utfärdas ett nytt apotekarreglemente, med skärpta kompetenskrav.
1824 privatexamineras vid Jagiellonska universitetet i Kraków Europas (troligen) första, kvinnliga farmaceuter, de polska nunnorna - tillika biologiska systrarna - Filipina och Konstancja Studzinska.
1837 grundas Farmaceutiska Institutet under Apotekarsocieteten, bl.a. genom energiska insatser av apotekaren Carl Ulrik Sprinchorn. Det får sina första lokaler i "Kartagos backe" (Hantverkargatan 27, Stockholm), där det blir kvar till 1844.
1841 ges Institutet visst statsunderstöd,
1846 stadfästs en stadga för Institutet, som därmed tillerkänns akademisk status.
1859 köper Apotekarsocieteten hörnhuset vid nuv. Upplandsgatan och Wallingatan i Stockholm, där även Farmaceutiska Institutet kommer att ha sina lokaler till 1923.
1881 överförs Institutet till staten som Kgl. Farmaceutiska Institutet.
1891 får kvinnor samma rätt som män att tjänstgöra på svenska apotek.
1892 bereds tillträde för kvinnor till farmaceututbildningen. De tre första hoppade av, så att
1897 - 1899 avlade 16 kvinnor farmacie studiosus/farmacie kandidatexamen; först (1897-01-21) var Märtha Leth, sedermera g. Hallbergsson.
1898 släpps kvinnor in till tyska farmaceututbildningar.
1901 ersätter en ny stadga för Farmaceutiska institutet den gamla från 1846.
1903-09-17 avlägger den första kvinnan i Sverige apotekarexamen - Agnes Arvidsson (1875 - 1964). Hon blir 1928 också den första kvinnliga apoteksinnehavaren någonsin i landet med rätt att förestå sitt apotek.
1904 avlägger Magdalene Meub (1881 - 1966; senare g. Neff) som första kvinna en tysk farmaceutexamen.
1923 flyttar Farmaceutiska institutet "provisoriskt" från Apotekarsocietetens lokaler i hörnet Wallingatan/Upplandsgatan till Kungstensgatan 49, allt i Stockholm. "Provisoriet" kommer att bestå i över 45 år.
1943 får Farmaceutiska Institutet sin tredje stadga (jfr 1846, 1901).
I debatten om den nya stadgan pekar Institutets rektor, prof. Erik Olsson, på behov av en uppdelning av utbildningen i en mer praktisk-apoteksinriktad och en vetenskapligt fördjupad gren, samt på nackdelarna med den då tudelade apotekarutbildningen (S.F.T. årg. 48, s. 481-9, 30 sep 1944).
Verkningarna på utbildningsresurserna av de manliga studenternas påtvungna beredskapstjänst under krigsåren och den då ännu låga förvärvsarbetsfrekvensen för gifta kvinnor tycks ha förstärkt differentieringstendenserna.
1945 införs differentierad antagning till Farmaceutiska institutet: A-elever, som avser att fortsätta till apotekarexamen (26 st) och B-elever, som avser att stanna vid farm.kand.-examen (126 st), och läser en reducerad kurs.
1951-04-05 förordnar KM:t att vid Kgl. Farmacevtiska Institutet må avläggas farmacie licentiatexamen.
1952: Under våren avlägger de fem första licentiaterna sina examina: Olle Rosén, Nils Thörn, Allan Ågren, Göran Schill och Hans Wanntorp.
1952: B-kursen vid Farmaceutiska institutet (jfr 1945) börjar fr.o.m. höstterminen officiellt kallas receptariekurs; ännu i maj väntar man på riksdagsbeslut i frågan.
1954 får Kgl. Farmacevtiska Institutet disputationsrätt; först att disputera för farmacie doktorsgraden (den 26 maj 1956) är Allan Ågren, sedermera professor i fysikalisk och oorganisk kemi vid Institutet.
1957 får Institutet fullvärdig högskolestatus.
1958 får Farmaceutiska institutet sin första kvinnliga institutionschef, Birgitta Norkrans (farmaceutisk mikrobiologi).
1968-07-01 omvandlas Kgl. Farmacevtiska Institutet till fakultet vid till Uppsala universitet, efter ett beslut 1965.
1972 disputerar Inga Christenson som första kvinna i Sverige för farm.dr-graden.
1977: Fr.o.m. ht 1977 slopas kravet på preskolär praktik för apotekarstudenterna.
1981 införs möjligheten för apotekstekniker att kompletteringsutbilda sig till s.k. 40-poängsreceptarier.
1993: Första kvinnliga professorn vid Farmacevtiska fakulteten i Uppsala, Wenche Rolfsen (adj., farmakognosi).
1997: Försök med farmaceututbildning vid Södertörns högskola; försöket avbryts.
2000: Farmaceututbildningar startas i Kalmar och Göteborg, 2001 även i Linköping (dock nedlagd fr.o.m. vårterminen 2005 enl. beslut 2004-11-09).

En fullständig översikt över farmaceututbildningarna 1837 - 1987 lämnas i Den farmaceutiska utbildningens historia i Sverige av Stig Ekström och Bengt Danielsson (Ser. Skrifter rörande Uppsala Universitet. C, Organisation och historia; Almqvist & Wiksell International (distr.), Uppsala, 1987. ISSN 0502-7454;55; ISBN 9155420656).

Till föregående sida.

Till nästa sida.