PerBos Farmacihistoriska Sidor

Ingångssidan Svenska startsidan Ämnesmenyn "Frågor och svar" Fråga "Pil(ules) de Cynogl(osse)"
Recepten presenteras enbart för att illustrera historiska företeelser. Att de visas här skall inte tolkas som någon rekommendation till användning i något som helst sammanhang.
Eventuella hälsoproblem hänvisas till läkare eller apotek.
Ingredienserna kan vara skadliga för människor eller djur.
Vi avråder därför helt från varje försök att använda de beskrivna beredningarna.

Om "Pilules de Cynoglosse"

F:

När jag slutade i Apoteket AB fick jag som avskedsgåva en kopia av ett apoteksståndkärl med inskriptionen "Pil. de Cynogl.". Vad var det?
("Lena")
(Den här frågan liknar "Unguentum althaeae"- och "Herbe des magiciens"-frågorna!)

S:

Hundtunga, Cynoglossum officinale L. "Cynogl." är en förkortning av Cynoglo´ssum, av grekiska kyon = hund + glossa = tunga, alltså ordagrant "hundtunga" - originalkärlet har således varit avsett för "piller av hundtunga".
Detta betyder inte att vi har att göra med köttiga delar av lurviga husdjur, utan att pillren innehållit delar eller extrakt av örten hundtunga, Cynoglo´ssum officina´le L. (fam. Boragina´ceae), vars namn anses härröra från bladens form (Lyttkens), samt från dess "mjukludna blad, i motsats till den sträfhåriga Oxtungan" (Fries, cit. av Anderberg).
Växten, i synnerhet rotbarken, inneåller bl.a. dels garv- och bitterämnen, som väl har motiverat dess historiska användning mot diarré (Berger, Hoppe), dels ett antal alkaloider, av vilka cynoglossin m.fl. ger drogen en kurare-lik (kramplösande/förlamande) verkan (Moeller - Thoms, Martindale) och som kanske har motiverat dess historiska bruk som nervmedel (Hoppe, Moeller - Thoms), samt vidare pyrrolizidin-alkaloider, som gör den cancerframkallande (Hoppe op. cit.).
Det må noteras att Moeller - Thoms redan 1905 betecknar drogen som "obsolet" (föråldrad).

Eftersom Ditt ståndkärl så vitt jag kan förstå är en kopia av en fransk förlaga, visar jag först en fransk variant på temat:
Vad hundtungepillren kunde bestå av framgår av "Dorvault":s notis om "Pilules de cynoglosse", i vilken en källhänvisning till "Codex" torde avse den femte upplagan av franska farmakopén (Codex Medicamentarius) från 1920:

Ingrediens
Mängd
Écorce de rac(ine) de cynoglosse
(Bark av hundtungerot)
10,0
Semences de jusquiame
(Bolmörtsfrö)
10,0
Extrait d´opium
(Opiumextrakt)
10,0
Myrrhe
(Myrra)
15,0
Oliban
(Olibanum = Vi´rak [Rökelseharts])
12,0
Safran
(Saffran)
4,0
Sir(op) de miel
(Honungssirap)
35,0

Förutom hundtungans innehållsämnen ingick alltså ett antal andra kraftigt verkande komponenter - morfin, noskapin, papaverin, hyoscin, hyoscyamin etc., samt - intressant nog i skenet av moderna, farmakologiska studier - boswelliasyror från viraken och myrran.
Att pillren hade effekter, måhända något oklart vilka, torde därför vara oomtvistligt.

I Sverige förekommer en likartad komposition på sid. 103 i 1686 års Stockholms-farmakopé; där föreskrivs förutom opium, styraxbalsam, pulvriserad hundtungerot, bolmörtsfrön, myrra och virak också kryddnejlika och kanel, samt att pillren skall beredas med vallmosirap. Däremot har man inte med någon saffran.
I de följande riksfarmakopéerna, från 1775 och framåt, saknas hundtungan helt.
Annorstädes i Skandinavien levde den dock som man kan utläsa av Malte Ljungdahls "Recepthandbok" 1953 kvar, i norska farmakopén, ed. V (1939) i form av Pulvis Cynoglossi compositus (hundtungerot, opium, virak, myrra, bolmörtsblad, saffran, kryddnejlika och kanel), samt i danska farmakopén 1948 som Pilulæ cynoglossi (opium, kassiakanel, kryddnejlika, altearot, hundtungerot, bolmörtsfrö, myrra, virak och pillermassa), båda avsedda att användas som hostlindrande och lugnande medel.

Litteratur:

Till ämnesmenyn Till ämnesmenyn           Till startsidan. Till startsidan
Copyright© 1999-2011: Per Boström, Bo Ohlson. Ansvarig för denna sidas innehåll: Leg. apotekare Bo Ohlson, medlem i Farmacihistoriska Sällskapet.
Skapad den 7 juni 2002. Uppdaterad den 20 april 2011.